Pentarium
Zwischenwelt

Jag grävde upp ett band vid namn Pentarium och det visade sig att det var deras andra album jag fick sätta tänderna i. Zwischenwelt heter album och det följer två år efter debuten men bandet grundades faktiskt redan 2006 men tog alltså hela tio år på sig för att släppa sin debut. Kanske jobbade de tio år med debuten och bara två sedan med detta andra album, det påstås också i mailutskicket att debuten togs emot väl av pressen och så vidare – något som rimligtvis borde betyda att den är betydligt bättre än sin uppföljare som inte imponerar det minsta.

Melodöds handlar det om och om man vill ha en ytlig jämförelse med andra band kan man väl namndroppa i stort sett vilket band som helst i genren. Det är ett album som stilistiskt passar precis in i mallen, som inte tar några äventyr och så vidare – inoffensive som de engelsktalande skulle beskriva det som. Min beskrivning är att det stilistiskt är ett av de fegare albumen jag hört, framförandet är ändå okej och detsamma gäller produktionen – ett album som ligger någonstans mitt i skalan på den fronten kan man väl påstå. Ett album som saknar ambitioner, som saknar fräscha idéer och som saknar djup, femtio minuter av musik som är lika rolig som att iakttaga sand som rinner genom ett timglas, jag tror faktiskt till och med att sanden låter mer spännande.

Sedan kan man väl inte påstå att det är ett kasst album på det sättet att framträdande är spyframkallande och musiken skapar permanenta sår på trumhinnan men ur det kreativa perspektivet är det uselt och det finns otaligt många band i denna genre som är bättre. Jag hittar faktiskt ingenting på albumet som jag verkligen tycker om, jag vill bara stänga av, byta album eller somna när jag lyssnar på skiten. Och det kanske kan tyckas lite elakt, men det är inte bara jag som tycker att detta album är fullständigt meningslöst och urtrist då jag läst fler recensioner som säger precis samma sak. Det är ett svagt album helt enkelt, inte så mycket mer med det kanske.

Man kan väl påstå att jag hört bättre, och nog har jag hört även sämre grejer. Pentarium missar målet ordentligt med sitt fega försök att skapa ganska typisk melodiös dödsmetall, genom att inte våga misslyckas så misslyckas de med att lyckas – det är skräp helt enkelt. Sedan ska man knappast påstå att de är ett hopplöst fall, för nog skulle de kunna få bra låtar att låta bra, det gäller bara att skriva dem och det lyckas de inte med denna gång. I pressmailet står det att Pentarium visar oss världen som den verkligen ser ut, men efter att ha spelat igenom detta album flera gånger om kan jag konstatera att om det vore sant hade världen varit en riktigt tråkig plats och det är jag inte så säker på att den är.

HHHHHHH