Gunjack
Totally Insane

Jack med skjutvapnet är förstås känd från Tekken 3 som den lustiga roboten Gun Jack som förstås är en uppdatering av Jack från tidigare Tekken-spel. Det är också ett italienskt band med lika mycket retrokänsla som Tekken 3 har idag. De kallar sin debut totalt galen, och om det vore sant finns det väl en god anledning att förvänta sig speciell musik. Det är dock inte sant. Omslaget är dock nästan lite spännande även om jag tycker att bandets logo är extremt ful, men låt oss nu ta oss en titt på vad som finns bakom detta omslag.

Att beskriva musiken utan att namndroppa Motörhead torde vara omöjligt så jag tar den liknelsen direkt, Lemmy-känsla på sånginsatsen och ganska mycket spaderessvarning i allmänhet. Kanske en lite mer robust och modern version av Motörhead men likväl. Överlag känns det som ett band som har blicken fäst i backspegeln snarare än på vägen framåt och det resulterar i mindre lyckad färd och i slutändan i ett album som känns som att det aldrig tar slut. Det trots att de elva spåren vara tar 36 minuter att spela sig igenom, men vi bjuds inte mycket variation eller originalitet så det kanske förklarar känslan av oändlighet.

Chockerande fantasilöst är kanske den första tanke som slår mig när jag lyssnar på Totally Insane, det är inte alls så intressant galet som titeln tycks indikera att det ska vara. Hade det varit totalt galet hade det kanske kunnat finnas något men det som skvalar ur hörlurarna eller högtalarna är fantasilösa låtar som för tankarna till sådant som gjorts bättre av andra band och till sist blir det nästan frustrerande att lyssna. Ingen låt fångar mig och det känns som en kavalkad av sega omarbetningar av Motörhead-låtar. Kanske inte så illa att det ska spolas ner i toaletten men papperskorgen känns som ett bra alternativ.

Kanske ett album för den som uppskattar Motörhead och den typen av musik men bristen på personlighet, fantasi och grymma låtar kan nog bli lite frustrerande även för dem. Nej, det blir inget toppbetyg för dessa herrar och rekommendationen blir nog att det är bäst att lämna detta album åt sitt öde i någon bortglömd reahylla någonstans i periferin. Och så kan jag avsluta med att konstatera att lite mer galenskaper inte hade skadat.

HHHHHHH