Gun Barrel
Brace for Impact

De tyska pistoltunnorna är tillbaka med sin hederliga ”dirty hardkicking rock’n’meta” eller ”power dive” rock’n’roll som det också kallas. Det är deras femte studioalbum och nu har de med sig en ny sångare och sedan starten finns bara en person kvar i bandet vilket kanske kan indikera att en del skett sedan de lät ganska mycket som Motörhead och så vidare, inspirerade av klassisk heavy metal och rock’n’roll som de alltid varit har de underhållit med sin ganska enkla men slagkraftiga musik och nu är de alltså tillbaka med sitt första studioalbum 2008 så fansen kanske har väntat dessutom, själv har jag inte hört dem sedan deras andra album Battle Tested så jag har möjlighet att se hur mycket de utvecklats på de nio år som förflutit sedan det albumet släpptes.

Brace For Impact heter albumet och bär en karaktäristisk ”Bikerrock”-känsla om man tittar på omslaget som också känns ganska typiskt för Gun Barrel. Den nye sångaren har en betydligt mer ren och klar röst än Guido som sjöng på de första skivorna som var mer raspig, men musikaliskt är det lite av ”business as usual” men lite mer putsat än tidigare och lite mer vuxet kanske än tidigare men samtidigt med den där känslan av råhet kvar men kanske lite mer kostymklätt oborstat än så energiskt skitigt råa som de var tidigare. Men om det är något Gun Barrel har så är det energi men den känns lite mer tyglad och lite mer riktad än när jag senast hörde bandet och även om det kan tyckas att det inte borde vara så stor skillnad när jag säger att allt som kännetecknar bandet är kvar men det känns som en ganska stor skillnad när jag jämför rakt av. Så ett mer utvecklat och mer moget Gun Barrel som fortfarande har kvar själen de etablerat från starten, att vara ett underhållande rockband. Albumet har elva rockarrökarspår som tar dig knappa 48 minuter att spela igenom.

Det är solitt, bra och hyfsat underhållande. Knappast nyskapande och knappast fantastiskt men så tillhör ju inte direkt jag bandets målgrupp heller med tanke på att min musikaliska preferens ligger ganska långt i från den rockmusik som motorcykelknuttar och liknande ägnar sig år. Sångaren är definitivt ett lyft från den förste tycker jag och känns som en bra rocksångare, produktionen är bättre än vad bandet hade för nästan ett decennium sedan så på det hela taget är detta album bättre än Gun Barrels första två måste jag säga och bra rockalbum. Personligen gör dock inte bra rockalbum särskilt mycket för mig och detta album är väl inte något större undantag till den regeln men som bilmusik och annan form av icke-uppmärksamhetskrävande musik är det alldeles utmärkt.

Så ett schysst rockalbum som säkerligen kommer att tilltala de som redan är frälsta på bandet och som också troligen kommer att tilltala de som uppskattar band som Motörhead, Saxon, Rose Tattoo och så vidare. För mig gör det inte speciellt mycket men jag är säker på att många andra uppskattar detta för det är en mycket kompetent produktion.