Aetherian
The Untamed Wilderness

Vad som slår mig när jag lyssnar på grekiska melodödsmetallbandet Aetherian är vilken fin känsla för snygga medryckande melodier de har, men också vilken väldigt tråkig vrålsång de kombinerar dessa snygga melodier med. Denna otämjda vildmark förtjänar bättre sång då det är svårt att inte ryckas med och entusiasmeras av melodierna och den biten. Det är bandets debutalbum som bland annat innehåller deras låt Rain som spelats mer än en och trekvarts miljon gånger på youtube sedan den lades upp 2016 – det får man kalla imponerande för ett band av Aetherians stuk.

Riktigt snygga melodier kombineras med dödsmetallvrål och bra driv i något som kan beskrivas som Insomnium-inspirerad melodiös dödsmetall. Stilistiskt relativt intressant, melodierna gör att de faktiskt känns hyfsat fräscha, vilket i sig är starkt i en så överbefolkad genre. Bra producerat men taskig sång, riktigt tråkig skulle jag vilja säga. Annars är det ett hyfsat varierat album även om det kanske är lite i längsta laget, det kanske är på grund av att sången blir väldigt påfrestande att lyssna på i längden.

Åsidosätter jag sången så tycker jag väldigt mycket om detta album, det är dock lite svårt att överse med den detaljen eftersom sånginsatsen ofta spelar en central roll på ett album och gör så på detta också. Låtmaterialet känns därför hyfsat, blir lite långdraget mot slutet och jag tycker definitivt att det börjar bättre än det slutar. Det hela blir dock lite av ett antiklimax då det känns som att de kastar bort något riktigt bra genom att envisas med denna usla vrålsång – usel kanske är att ta i men så tråkigt ordinär vrålsång på ett i övrigt riktigt vasst album är en usel idé.

Lite av en besvikelse blir det ändå, förhoppningarna byggs under ett starkt intro upp till höga nivåer innan allt kollapsar i en känsla av slätstrukenhet så fort sångaren öppnar sina käftar och utropar sin mediokra stämma. Därmed inte sagt att Aetherians debut är dålig på något sätt, bara lite sämre än den hade kunnat vara och som debut står den sig ganska stark tycker jag. Det finns definitivt hopp för Aetherian, det känns som att deras starka känsla för att skapa snygg melodiös dödsmetall kan leda dem riktigt långt – de behöver bara rätta till en sak.

HHHHHHH