Snakecharmer
Second Skin

Snakecharmers andra album Second Skin är ett givet köp för den som lever i det förflutna och som håller Whitesnake som det finaste musikvärlden har att erbjuda. Det är ett band som grundades av Whitesnakare och som tycks inställda på att charma just deras fans, en så kallad supergrupp med medlemmar från diverse kompetenta utstyrslar är det faktiskt. Och som så många gånger tidigare när man sätter samman en massa artister som lyckats väl i andra band så blir det mer eller mindre platt fall – en snyggt framförd, snyggt producerad, fullkomligt ointressant samling låtar helt utan originalitet eller själ.

Hårdrock i bästa Whitesnake-anda, klassisk åttiotalskänsla med lite fräschare ljudbild och ett extremt standardiserat urval av låtar, vissa med lite bluesigare inriktning och vissa rakare rockare. De har en sångare som gör sitt bästa för att låta lik David Coverdale men ändå bibehålla viss originalitet, och även om kompositionerna är deras egna så låter det som att de skulle kunnat vara covers eftersom de inte är de minsta originella. På något sätt låter det väl som man skulle kunna förvänta sig när man sätter ihop en grupp musiker som företräder denna stil, och efter ett antal genomspelningar har jag fortfarande svårt att ens bry mig, att ens lyssna.

Det är inte att låtarna är usla, de har sina medryckande refränger och så vidare – det är bara det att Whitesnake har hur många album nu? För att inte tala om alla andra liknande band från samma era, vad har Snakecharmer att erbjuda som dessa inte har? Absolut ingenting, de är säkert bättre än vissa gamla album men vem orkar bry sig om ännu ett till? Vem kommer att lägga detta album på minnet? För mig låter det som en plan att kasta det i soptunnan snarast möjligt, så trist känns det att lyssna. Bakgrundsljud utan liv, utan själ, hissmusik skulle nog vissa kalla det.

Snakecharmer lyckas inte locka eller förtrolla mig, visserligen tillhör jag nog inte den tilltänkta målgruppen och den kommer med stor sannolikhet uppskatta vad Snakecharmer har att erbjuda. Jag orkar dock inte bry mig speciellt mycket, album som Second Skin är väldigt jobbiga eftersom de är väldigt svåra att orka fokusera på eftersom jag inte kan undvika att om och om igen ställa frågan: vem kommer egentligen bry sig om detta album? I slutändan tror jag bara att sextetten som kallar sig Snakecharmer kommer att ha en plats i hjärtat för detta album, om ens dem.

HHHHHHH