Band:
Danny Bowes - lead vocals
Luke Morley - guitar and vocals
Ben Matthews - guitar and keyboards
Chris Childs - bass guitar
Gary 'Harry' James - drums and percussion
Diskografi:
Backstreet Symphony (1990)
Laughing on Judgement Day (1992)
Behind Closed Doors (1995)
The Thrill of It All (1996)
Giving the Game Away (1999)
Shooting at the Sun (2003)
The Magnificent Seventh (2005)
Robert Johnson's Tombstone (2006)
Bang! (2008)
Släppt 2009-05-22
Recenserad 2009-06-09
Länkar:
thunderonline.com
myspace
Youtube
metal heaven
Denna skiva släpps som en punkt på bandets karriär eftersom de bestämt sig för att avsluta sin musikaliska karriär under sommaren, de avslutar med en avskedsturné i bland annat hemlandet Storbrittanien, en turné där de flesta spelningar redan är slutsålda.
Kanske är det tungt för bandet fans att se dem lägga ned, men de kanske faktiskt insett att det redan finns tillräckligt många pensionärer och personer nära pension som springer omkring med elgitarrer och andra rockiga instrument. De skriker ut rockmusik och allt det där men vem tror på en pensionär som försöker vara ung och rebellisk? Thunder kanske faktiskt insett den saken, visserligen är de inte revolutionära i sin musik men rockmusik är alltid rebellisk i själen. Jag önskar att fler band lade av innan det blev patetiskt, ta Iron Maiden med sin heavy metal, men vem tror på en bassist som är ett par år äldre än min far? Eller en gammal femtioåring som sjunger om diverse metalliska saker? Inte jag i alla fall, visserligen spelar inte Thunder musik som kräver samma ungdomlighet som Iron Maiden och därför blir de inte lika patetiska men poängen är att de har haft en bra tid som musiker och skapat mycket musik, nu är det dags att lämna över rampljuset till de yngre. Kanonbra av Thunder.
Men hur är musiken då? Det var en bra fråga som jag ska besvara nu. Ni som hört talas om arenarock vet vad jag talar om. Rock/hårdrock med starka melodier och framförallt pampiga refränger som manar till allsång på de stora arenorna. Medryckande refränger är vad som är Thunders starka sida precis som resten av genren.
Jag har aldrig hört detta band tidigare, inte vad jag vet i alla fall men de påminner definitivt om band jag hört ur arenrocken tidigare, och det är en genre jag uppskattar en hel del. Jag måste säga att jag var rätt skeptisk till detta första gången med tanke på att sångaren inte riktigt tilltalade mig. Det växte dock in och nu uppskattar jag att lyssna till låtarna på denna skiva och kan inte klaga på mycket överhuvudtaget, produktionen är snygg och bra, låtarna är bra och allt fungerar klockrent. En skiva med stor hitpotential och detta är trots allt bara b-sidor vilket kommer att göra det intressant för mig att fördjupa mig i detta bands diskografi för att se om jag finner annat material att lyssna till, men det får bli ett projekt för senare.
Nåväl, vad som gör denna skiva så pass bra är att den inte bara är fyllt med schyssta spår utan också att den har de där hitlåtarna som gör att skivan skapar det där intrycket som behövs för att skapa den där skivan som når lite högre än medelvärdet i genren. Till exempel inledande spåret Survivor sätter tonen på ett sätt som ger mersmak för skivan. Chain Reaction är ett annat starkt spår som fortsätter hålla tonen på samma goda sätt, men sedan dröjer det till nästa riktigt vassa spår, visst alla spår emellan är bra men inte lika bra som topparna, Yesterday’s News av den nakna varianten som är uppe där.
På det hela taget en stark skiva med ett par toppar och som saknar bottennapp, vad mer kan egentligen sägas? Kanske synd att detta blir deras avslutning, men det tycker jag faktiskt inte att det är.
Thunder avslutar på det bästa sättet du kan tänka dig, med en stark skiva som får många att längta efter mer, precis som det ska avslutas oavsett om det är film eller musik ska du avsluta med något som får dig att önska något mer. Så därför kan jag konstatera att denna skiva är ett gott köp, kanske till och med ett kap.
Som jag redan konstaterat, en mycket bra punkt på en antagligen mycket fin karriär.
HHHHHHH