Aldaria
Land of Light

Norske Frode Hovd från bandet Memorized Dreams har satt ihop en lite power metal-opera där han rekryterat en hel hög med musiker från runt om i power metal-världen. Tydligt inspirerad av Avantasia tar han sig till Aldaria en plats mellan himlen och helvetet och så vidare, det är en typisk historia om kampen mellan ljuset och mörkret, ondskan och godheten – allt berättat i en power metal-opera. Avantasia har gjort ett par sådana av god kvalité men den som Sascha Paeth gjorde under namnet Aina 2003 är nog den bästa och dit har definitivt Frode och hans historia en lång väg att vandra. Jag skulle nog vilja påstå att Aldaria är i klass med det sämsta som kommit från Tobias Sammets Avantasia – vilket i sig inte är speciellt illa.

Ganska typisk power metal på alla sätt där jag inte tycker att konceptet får något utrymme alls, det känns lite som vilket power metal-album som helst. Sångarna är också för lika varandra och även här skadar det konceptet, lite på samma vis som i början av Avantasias karriär som kändes som Sammet med gäster, samma känsla ges här trots att det är olika sångare på i stort sett varje låt. Produktionen är enligt Helloweens skola och albumet känns skrämmande välbekant redan första gången jag hör det. Och det är långt, en timme för att vara exakt. Det känns verkligen i längsta laget för ett album som detta.

Aldaria är ett klämkäckt och poppigt power metal-album med schyssta melodier och medryckande refränger, fans av Avantasia och Helloween kommer med all sannolikhet bli hyfsat imponerande. Även om jag tycker att Avantasia är långt bättre och att det finns betydligt bättre power metal-operor för den som verkligen gillar det konceptet. Jag tycker detta känns mer som ett album som faller för ”the law of diminishing returns” det känns som att en gigantisk samling väldigt kompetent folk ansamlats för att skapa något som kunnat göras lika bra av fem-sex personer. Det är inte ett dåligt album men man får känslan av att något som det lagts så mycket resurser på borde vara betydligt bättre än detta.

Avslutande spåret är nog det bästa trots den långa speltiden, här får vi både den dynamik och känsla som jag tycker saknas på resten av albumet. Vi får ett solitt album med helt okej låtar som spelar på de typiska kvalitéerna power metal-genren har att erbjuda. Jag skulle inte bli besviken om jag hade köpt Aldarias album, dock kommer jag aldrig göra det eftersom jag redan haft förmånen att höra det och även om det är bra är det inte överdrivet imponerande.

HHHHHHH