Snakewine
Serpent Kings

Ormvin, en alkoholhaltig dryck där man använder ormar, och då främst giftormar, som extra krydda främst i risvin men också drycker gjorda på malt. Det är något som dricks i Asien i första hand och det sägs ha vissa medicinskt välgörande egenskaper. Det kan också vara ett tyskt band som har en fascination för reptiler, en kvartett vars debutalbum inte fått världens snyggaste skivomslag.

Innanför skivomslaget döljer sig ganska standardiserad hårdrock med enkla låtuppbyggnader och refränger, allt för att det ska gå lätt att ta till sig. Sångaren har ett nästan reptilmässigt mässande till sångstil, en stil som tar en stund att svälja men som också saknar lite kraft och pondus – inte alls som  ormen i lustgården som tycks ha haft både karisma och pondus. Låtmaterialet känns i övrigt ganska standardiserat och det är väl egentligen inte mycket som osar originalitet eller nytänkande på detta album. Det är hårdrock som hårdrock brukar låta.

Okej album, ganska bra i sina bästa stunder. Samtidigt tycker jag att man kan önska lite mer driv, mer energi, pondus och kraft från ett band i denna genre – speciellt om det är ett band som vill märkas och stå ut bland den enorma mängd liknande band som redan finns. Det är ju så att man antingen måste göra något ganska unikt eller vara riktigt jävla bra på vad man gör tyvärr är Snakewine ingetdera, deras album fungerar utan tvekan, det är ganska bra att lyssna på och så vidare men jag tycker aldrig riktigt att det tar fart som man hoppas. Det känns lite som att låtarna bygger mot ett klimax som aldrig riktigt kommer, det blir lite av ett antiklimax helt enkelt.

Okej låtar rakt igenom  albumet men jag tycker inte riktigt att någon av dem står ut på vare sig ett positivt eller negativt sätt, Serpent King är ett ganska jämntjockt album med schysst musik rakt igenom. Schysst musik utan att egentligen utmärka sig, det är ett album som fort kommer att glömmas bort när nästa nya tungmetallalbum ser dagens ljus – det kan låtar hårt men verkligheten för den som vill slå sig in i hårdrocksgenren är hård, det ska väldigt mycket till för att lyckas utmärka sig i en så överbefolkad genre och jag kan inte påstå att jag hör något extraordinärt när jag lyssnar på detta album.

HHHHHHH