Skid Row
United World Rebellion - Chapter One

Skid Row har väl inte haft den enklaste tid under de senaste åren då många tycks tro att bandet stod och föll med sångare Sebastian Bach, något som förstås är fullständigt skitsnack eftersom inget band står och faller med en medlem som dessutom inte varit den drivande kraften i bandet. De har gjort två album utan Bach och då jag inte hört det andra som släpptes 2006 måste jag säga att 2003-års Thickskin definitivt inte var ett steg tillbaka jämfört med album som Slave To the Grind och bandet självbetitlade debut. Nu efter ett antal år utan nytt material ska bandet släppa en serie med EP-skivor och detta är den första i denna serie.

Det är klassisk hårdrock i stil med åttiotalets glammigare rockers, och mycket vad man kan förvänta sig av en modern form av Skid Row för den som känner bandet sedan tidigare. Modernt och snyggt producerat, kanske ska vi kalla det för ett Skid Row för detta årtionde. Fem spår är vad vi får, den Europeiska versionen ska dessutom ha ett par covers som bonusspår men det var inget som fanns i vår promoversion som bara innehöll de fem vanliga spåren. Bra variation finns dessutom och sångare Solinger är definitivt inte sämre än Bach och om han är mindre av den diva Bach framställs som är han definitivt ett bättre val för bandet. Kompetent utfört och hyggligt varierat inom genren över de tjugo minuter som de fem spåren pågår så det bör vara ganska lätt att ta till sig och kanske inte alltför enkelt att tröttna på heller.

Det är en bra EP, bra låtar, bra energi och definitivt i nivå med det absolut bästa, om det faktiskt inte är det bästa bandet skapat hittills. Det är knappast något nyskapande men det är ingenting Skid Row någonsin gjort sig kända för, det är bara väldigt välgjort och som jag noterade tidigare är det kanske det bästa de gjort. Det inleds riktigt vasst med King of Demolition som kanske är höjdpunkten och sedan fortsätter det lika bra till slutet ungefär en kvart senare.

För er som gillar traditionellt smutsig glammig rockmusik finns det en riktigt trevlig EP från Skid Row att titta närmare på, denna EP är precis vad jag menar. Varm rekommenderad första del i vad som sägs vara en trilogi, nu kan vi bara hoppas att de satt ribban lågt nog och att de efterföljande kommer att vara lika bra eller bättre. Att åstadkomma det är nog dock inte det lättaste, Skid Row när de är som bäst, tack och lov för att de inte lyssnat på fans och återförenats med Sebastian Bach.

HHHHHHH