Separation of Sanity
The Crucible

Separation av förstånd med sitt debutalbum Degeln, hur kul låter inte det? Det är ett amerikanskt band som tidigare har en EP på sitt samvete och nu bjuder de alltså på sin debut. Snyggt skivomslag, annars talas det mest om storheter bandet delat scen med och om brutala liveshower och så vidare – inte mycket intressant där egentligen. Men vad ska vi då säga om innehållet? Vad har detta album att erbjuda oss som vill ta oss an det?

Groove metal, progressive, thrash, är begrepp som används rörande detta band och deras musik. Det är inte en helt felaktig beskrivning kan jag tycka, de liknande banden känns som en träffande jämförelse om ni önskar en referens. Välgjort och schysst producerat, med bra driv och energi – de trycker onekligen på rätt knappar för att tilltala fans av denna genre. Jag tycker dock att albumet känns en aning långt, det är 52 minuter, och det kanske brister lite i fråga om variation. Att bandet kreativt inte direkt bryter ny mark kan också ses som lite av en svaghet, som dock ofta ses som en styrka av fansen som oftast är livrädda för något som avviker från det välbekanta.

Okej, så vad ska jag egentligen tycka om detta album? Jag har spelat det många gånger nu och det är ändå ett album jag har svårt att ta till mig, det är inte tillräckligt dynamiskt eller intressant för att gripa tag i mig. Jag tror att det känns lite för välbekant, som att jag hört det förr och musikalisk déjà vu är inte riktigt min grej – jag vet att det finns många av er som tycker att det är det enda rätta men vad är poängen med att göra något som någon annan redan gjort? Dessutom känns originalen alltid bättre, Machine Head, Gojira, Mastodon, Five Finger Death Punch är bättre alternativ i mitt tycke. Inte för att jänkarna gör det dåligt men de gör det inte tillräckligt bra eller tillräckligt intressant för att jag ska orka ge albumet mitt fulla intresse.

Albumets låtar är alla okej men ingen sticker väl direkt ut, vare sig i positiv eller negativ riktning. Det är ett okej album helt enkelt, samtidigt känns det alldeles för anonymt för att verkligen sticka ut. Dock kan jag påpeka att de trycker på rätt knappar för att tilltala fans av genren så om ni bekänner er till dessa kanske ni också kommer att uppskatta detta men det är långt från säkert. Kort och gott: ett okej album men inget som kommer att förändra musikvärlden.

HHHHHHH