Richards/Crane
s/t

Lee Richards från Godsmack och Whitfield Crane från Ugly Kid Joe slår sig samman och skapar ett akustiskt album, det kan ju vara kul. Deras album bjuder på tio låtar en och annan duett och ett ganska ordinärt skivomslag. Vishal Vaid och Myles Kennedy bjuder på gäströster på albumet, Vishal Vaid med traditionell indisk sång på ett par spår och Myles Kennedy gästsjunger på spåret Black & White. Kompetenta musiker utgör också bandet så det är ett album som lovar mycket, pressinfon påstår att det är det starkaste herrarna gjort.

Akustiskt album, om ni hört akustiska album från rockmusiker tidigare kan jag förklara att det låter ungefär som det brukar med sådana album. Inget som direkt sticker ut från mängden egentligen, Crane låter bra, instrumenteringen är bra och ljudbilden riktigt snygg. Ett kompetent utförande och bra variation sett över de tio spåren. Inte så lång speltid heller, så det är ett lättlyssnat album, enklar låtar, sköna lugna stämningar och bra känsla – ett album som är lätt att ta till sig och lätt att tycka om.

Det är ett bra album, låtarna fungerar bra och det finns väl inget direkt att klaga på. Samtidigt är jag intse direkt våldsamt tagen av vad jag hör, det känns inte riktigt som att de får mig att stanna till och ta notis. Allt är bra men lite platt och kanske aningen fantasilöst. Jag tror säkert att man kommer att vara väldigt positivt inställd till albumet om man uppskattar det Crane och Richards gjort tidigare, så deras fans rekommenderas att titta närmare på detta album. Det är nog dock inte bara dem som kan uppskatta detta trevliga album, det finns mycket att gilla på det.

Everyone är nog albumets vassaste spår, det är ett riktigt trevligt spår. Men albumet är kul som helhet, som jag redan varit inne på är det inte fantastiskt men tillräckligt bra för att ge en liten stund av sin tid. Om man gillar akustisk rockmusik är det ett album väl värt att titta närmare på.

HHHHHHH