Monument
Hair of the Dog

Hundens hår, det kan vara ganska jobbigt när det sätter sig på kläder och grejer – om man har hund måste man städa hela tiden vilket kanske bandet Monument måste göra därav döpandet av sitt andra album till Hair of the Dog. Kul skivomslag men det är samtidigt svårt att bortse från att det känns en aning stereotypt, och ett gäng britter gör att det är ännu svårare att inte dra paralleller till ett visst annat brittiskt band som dessutom har en sångare som låter mer eller mindre identisk med den som står för de vokala insatserna i Monument. Ett monument över klassisk NWOBHM eller kanske NNWOBHM om man nu vill hitta på en ny genre.

Knappast ett nyskapande band, Iron Maiden och Bruce Dickinson är ord jag kommer att tänka på när jag hör detta band. Det låter som en lätt uppdaterad variant av Iron Maiden på åttiotalet, som Powerslave med fräschare produktion ungefär. Jag kan inte säga att jag är imponerad av den kreativa sidan, det hade lika gärna kunna vara ett hyllningsband till Iron Maiden som ett band som faktiskt gör egna låtar. Helt okej produktion, modern heavy metal med en känsla av svunna tider. Sångare som låter som Bruce Dickinson, inte en direkt favoritsångare för min del. Typiska riff, typiska låtar och det vanliga urvalet, allt med detta album känns ungefär som man kan förvänta sig.

Schysst album, fans av heavy metal, speciellt den som kom från britterna under det tidiga åttiotalet, ofta kallat NWOBHM, kommer att tycka att detta är alldeles fantastiskt. Jag har personligen svårt att se en poäng med musik som bara bygger vidare på vad andra redan har gjort, hur kreativ kan man vara när man bara härmar andra? Inte speciellt kan jag tycka. Men visst är Hair of the Dog ett underhållande album med flera sköna tungmetallåtar och stereotyper, det är ett album för fans och inte för kritiker – ett album för den som älskar metalklichéer och allt det där löjliga som är heavy metal. Det där löjligt sköna som genren står för med långa kalufser och två fingrar som pekar upp i luften, ni som gillar det kommer definitivt att gilla detta album.

Flera låtar är bra men jag tycker nog att inledande titelspåret och avslutande Lionheart är de bästa men egentligen är väl ingenting på albumet speciellt minnesvärt. Ett schysst heavy metal album av fans för fans, det är ett kul album som jag kan uppskatta för vad det är; det vill säga en stunds underhållning men knappast något som skriver in sig i musikhistorien som ett av de mest intressanta albumen.

HHHHHHH