Leprous
Live at Rockefeller Music Hall

Norska Leprous släpper sitt första livealster som de spelat in i Oslo. Det kommer i en miljard olika format bland annat som DVD och som fristående dubbel CD eller trippel LP och jag kan direkt säga att du ska skippa DVDn. Jag kommer till varför senare. Det vi får är en liveshow med låtar från deras tre senaste album och främst de två senaste men förstås allra mest från senaste albumet The Congregation som inhyser åtta av de fjorton spåren vi hör på detta livealster. Allt tycks så spännande och som jag skrev förra året så har de definitivt seglat upp till att bli ett av mina favoritband, de är riktigt jävla bra helt enkelt. Så vad kan egentligen gå fel?

Det visuella. Det visuella är så skräpdåligt att jag bara vill skrika ut i frustration, det går inte att titta på skiten och att titta är väl ändå poängen med en DVD, eller? Det kanske inte Leprous tycker, men allt detta frenetiska klippande och ofokuserade skakiga kameraarbete och inklipp från videoskärmarna på scen och så vidare gör det till en yr historia som känns mer ihopknåpad av en treåring som skapat sin första video än någon med kompetens inom foto och film. Att färgen känns rätt taskig är också direkt negativt. Det är rakt av en minuspoäng för det taskiga visuella intrycket, varför ska man köpa en DVD det inte går att titta på? Jag undrar vad Costin Chioreanu svarar på den frågan, eller bandet för den delen.

Hade denna bara kommit ut som LP eller CD hade jag direkt givit fem poäng utan tvekan, framförandet är snyggt, kraftfullt och låter riktigt bra och det enda jag egentligen saknar är en känsla av publiken som känns ganska passiv när man lyssnar på skivan. Jag hade lyssnat på låtarna ett stort antal gånger innan jag satte mig att titta på filmen och var då beredd att ge ett bra betyg men den känslan dog en minut in i filmen och kom aldrig tillbaka. Men jag tycker som sagt förutom en lite tyst publik under större delen av inspelningen finns det inget att klaga på gällande musiken och i låtar som The Price och Down, för att ta ett par riktiga favoriter, framkallar de nästan samma magi som på albumet. Coolt och pondusskapande att de har två trummisar i flera av låtarna.

En sak till jag vill anmärka på är att det ibland somnar in lite mellan låtarna, jag tycker att man bör hålla igång en liveshow med bra driv och inte så många långa sega intron, de kan faktiskt kapas av för att skapa bättre känsla i låtarna. Men som Leprous-fan tycker jag definitivt att LP eller CD är något du bör införskaffa för att det är riktigt bra detta, audiellt. Om du är en tänkande människa med smak ska du för allt i världen inte köpa DVDn, om du nu inte vill ha extramaterialet som den innehåller men det kan jag inte kommentera för det har jag inte sett eftersom jag inte fått den fysiska utgåvan av den.

Ser ut som skit men låter fantastiskt bra, ett schysst livealbum men en högst medioker DVD. Betyget blir därför mitt emellan, synd bara att omslaget är så fult och därför tror jag inte att denna kommer att adderas till min vinylsamling.

HHHHHHH