Band:
Einar Solberg - synth/vocals
Tor Oddmund Suhrke - guitar
Øystein Landsverk - guitar
Rein Blomquist - bass
Tobias Ørnes Andersen - drums
Discography:
Aeolia (2006)
Tall Poppy Syndrome (2009)
Guests:
Ihsahn
Info
mixed and mastered by Jens Bogren / Fascination Street
Front Cover: Jeff Jordan
Booklet Design: Ritxi Ostariz
Released 2011-08-22
Reviewed 2011-08-15
Links:
leprous.net
myspace
youtube
insideout
Hur låter då Bilateral eller Leprous? hur låter det när det regnar på en bäver? det känns som en lika lättbesvarad fråga om jag ska vara ärlig. Bandet har en övergripande majestätisk ljudbild baserad i rockmusiken, den går som en röd tråd genom hela albumet men sedan är spåren vitt skilda och då talar vi allt mellan himmel och jord egentligen, jag tycker nog att man bör försöka sig på att lyssna på bandet själv men, ett band jag ändå tycker kan sägas komma nära är Porcupine Tree om du vill ha namedropping, Porcupine Tree med Nils K Rue på sång, ungefär. Bandet har en pampig majestätisk ljudbild och ett välputsat ljud kommer ur hörlurarna eller högtalarna vart på skivan du än befinner sig.
Sångaren har en stark och klar röst som tydligt samspelar med instrumenteringen som är högklassig. Tänk progressiv rock och titta på skivomslaget så vet du.
Progressiv rock/metal kan vara allt från alldeles underbar till katastrofalt dåligt, du har säkerligen redan sett betyget så du vet att Bilateral är närmare det förstnämnda än det sistnämnda. Deras musik kan beskrivas som ett äventyr genom ett landskap olikt allt du kan föreställa dig i din värld, det är en vandring genom skogar där träden är svampar och där rådjuren är levande bananer och vargarna är ylande fläktar som jagar bananerna för att strimla dem i små skivor. Du kommer också befinna dig i en jolle, uppblåsbar sådan, mitt i oceanen där du attackeras av hajar mindre än en lillfingernagel, men de har vassa tänder, men de är inte det värsta eftersom där finns flygande bläckfiskar och ålande kattungar runtomkring din lilla jolle. Dessutom kommer du befinna dig i en gul ubåt på havets botten, omgiven av massiva sniglar som äter slem som de sedan avsöndrar på sin långsamma resa mot Södermalm. Det är helt enkelt ett album som låter olikt allt annat du hört, Leprous har hittat något eget, visst du kan ju alltid säga att den låten låter som Kamelot och den som Porcupine Tree och den som Dream Theater eller vad du nu vill namedroppa för att visa någon form av kunskap men faktum är att det är omöjligt att göra musik som inte kan refereras till något och sättet som Leprous väver samman sin musik är definitivt unikt.
Det här är ett riktigt bra album, de tio låtarna är alla av bästa märke och jag är säker på att detta är musik som växer med tiden, det är definitivt musik man inte tröttnar på och de femtioåtta minuterna skivan pågår känns uthärdliga utan problem, det känns som att skivan är ganska lagom lång och där finns ett flertal spännande spår, inget jag tänker nämna vid namn eftersom jag har svårt att plocka ut ett enskilt favoritspår, men jag gillar bandets kontraster och deras spännande äventyrslusta, jag tror också att de bara kommer att bryta ny mark allteftersom de blir äldre och visare men jag har haft fel förr.
Bilateral är ett riktigt bra album och ett som alla fans av progressiv metal borde förgylla sin samling med.
HHHHHHH
