Furiam
s/t

Kan man kombinera industri/tungmetall med disko? Furiam tycks tro det och deras debutalbum kan beskrivas som ett bevis på att det faktiskt fungerar att kombinerar tyngd med poppiga melodier, de gör det riktigt bra. De kombinerar manlig och kvinnlig sång, tyngd och poppighet på ett sätt man inte alltför ofta hör. De är ett band som går rakt på sak, inga krusiduller och har låtar som sätter sig mer eller mindre omedelbart.

Snyggt skivomslag har de också, detta band vars historia började en mörk natt i ett rum som var så mörkt att till och med ljuset undvek det – kanske motsatsen till ett svart hål. Från detta mörka rum växte sedan Furiam fram och nu får världen ta del av deras debutalbum och det är inget dåligt album att debutera med. I vissa delar kan man hävda att de gör något ganska eget och just på grund av den poppiga ådran så får de en ganska egen prägel och gör ett fräscht intryck.

Deras album är snyggt producerat det är kort och koncist men hade kanske kunnat vara lite mer varierat och kanske även ha ett lite större djup. Låtarna kan kännas lite repetitiva och man tappar det där största intresset efter ett par genomspelningar. Det finns dock väldigt stark hitpotential här och det skulle inte vara förvånande om deras musik fann mycket speltid och många fans, ett kvalitativt album som detta förtjänar framgång. Dock ser jag att det finns mer potential i deras stil och de skulle kunna släppa tyglarna lite mer och distansera sig lite mer från det som inspirerar dem.

Inget snack och att detta är bra, lyssna bara på videospåret – eller varför inte det inledande spåret. Det finns mycket att tycka om på detta album, ett album som jag definitivt rekommenderar. Det är helt enkelt ett riktigt kul album, mer behöver väl inte sägas egentligen.

HHHHHHH