Astral Path
An Oath to the Void

Atmosfärisk svartmetall, det kan innebära att vi får antingen ett väldigt spännande album eller ett riktigt tråkigt sådant. Kanadensiska duon Astral Path har nyligen släppt ett album som är en ed till tomrummet – rymdens tomrum skulle jag anta, ett tomrum som förstås bara växer. Intressant skivomslag och intressanta låttitlar på detta femspårsalbum, men det är ofta fallet med atmosfärisk svartmetall och sedan får man ett album som inte riktigt kan intressera någon. Det behöver förstås inte vara så när det gäller Astral Path och det är därför jag lyssnat på albumet ett antal gånger.

Ungefär som atmosfärisk svartmetall brukar vara, segdragna, utdragna riff som upprepas i långsam takt och en väldigt monoton känsla av att allt bara upprepar sig självt. Kraxande sång där det är omöjligt att få fram vad som sägs, känslan är hela tiden att ingenting egentligen händer och man får inte speciellt mycket känsla av atmosfär och djup. 41 minuter på fem spår och ingenting händer egentligen under alla dessa minuter, monotoni kan ha djup och vara spännande men detta album saknar det och jag saknar djupet som gör att man orkar spela albumet från start till mål.

Okej album på vissa sätt men alldeles för tråkigt för att det ska tilltala mig och jag betvivlar starkt att de kommer att nå ut till någon större grupp människor. Atmosfärisk svartmetall har stor potential men det gäller att trycka på rätt knappar och använda atmosfären och monotonin på rätt sätt och det måste finnas ett djup och det tycker jag inte att detta band har. Sången är en annan svaghet jag tycker att de har, men det är en genre där du antingen träffar rätt eller inte och detta band träffar inte riktigt rätt men det finns ingenting som säger att det inte träffar målet nästa gång för gränsen mellan framgång och fiasko är hårfin när det gäller atmosfärisk svartmetall.

Om du bekänner dig som fan av denna genre kanske du ska kolla upp detta album men i ärlighetens namn har jag svårt att se hur de ska tilltala speciellt många med ett album som är så enformigt som detta. Det krävs lite mer än att bara trycka på standardformatets knappar för att nå hela vägen fram med atmosfärisk svartmetall och tyvärr lyckas denna duo inte riktigt med det på sitt debutalbum – bättre lycka nästa gång kanske.

HHHHHHH