Anderson/Stolt
Invention of Knowledge

Jon Anderson från Yes och Roine Stolt från The Flower Kings slår sig samman för att skapa ett nytt album, ett som uppfinner kunskap och som kommer i fyra långa låtar eller epos. Coolt skivomslag och eftersom vi alla vet vilken skön röst Jon Anderson har och även vilken kompetens Stolt besitter som musiker och de är båda vassa låtsnickare och så vidare. Och de beskriver det själva som en tidlös klassiker och så vidare och jag har även sett väldigt entusiastiska recensenter även om man baserat på deras tidigare betyg kanske inte kan vara lika säker. Helt klart är i alla fall att vi har att göra med en riktigt kompetent duo och till sin hjälp har de ytterligare ett gäng kompetenta musiker.

Det låter som en uppfräschad variant av Yes från det förgångna, inte något nytt och revolutionerande som jag hade förhoppningar om. Kanske lite mer modernt men ändå i essens mer eller mindre precis som man kan förvänta sig av Anderson, det hade lite gärna kunna heta Yes eller Anderson’s Yes Revisited eller något sådant. Långa episka låtar, fyra till antalet där de tre första är uppdelade i flera spår men det avslutande är ett spår. Stor variation och väldigt melodiöst, ganska spännande men samtidigt går det inte skaka av sig den där känslan av att man får 65 minuter déjà vu – vilket kanske inte är riktigt vad man vill från någonting som ska vara progressivt. Gillar man Yes kommer man säkerligen uppskatta detta, det är ett väldigt snyggt producerat album.

Schysst album, så mycket kan jag säga – det är ganska underhållande kan jag väl också beskriva det som. Samtidigt måste jag säga att det känns som att det hade kunnat vara så mycket mer, personligen har jag redan album som detta i min skivsamling i och med mina gamla Yes-album och jag har valt bort flera av dem för att de är inte så våldsamt intressanta och detta album känns ungefär så och jag tycker inte att det behövs fler sådana album då detta inte är bättre än det var då och det bryter inte heller någon ny mark. Tänk om Anderson och Stolt vågat ta ut svängarna lite mer, de känns lite bakbundna av sin egen historia och även om de gör ett bra album så gör de inte ett tillräckligt bra album för att jag ska känna mig det minsta upphetsad av att lyssna på det.

Kort och gott kan jag tycka att man borde kunna förvänta sig mer av två legender men kanske är deras historia ett alltför tungt ok att bära och de handikappas kreativt av densamma. Fans av Yes och av Flower Kings och de övriga projekt dessa herrar deltagit i kommer säkert att finna detta spännande, personligen ser jag hellre tillbaka på något som Yes gjorde i det förgångna om jag vill lyssna på Anderson eller så finns det flera kreativt betydligt mer intressanta och även bättre album släppta i år. Detta album känns mer som ett komplement till skivsamlingen än som något man ofta lyssnar på.

HHHHHHH