The Flower Kings
Desolation Rose

Blomsterkungarna är tillbaka med en förtvivlans ros, deras tolfte epos som följer deras triumfartade återtåg efter fem års tystnad. De har lämnat edens stränder, även om dessa förekommer också på detta album, för en ros av förtvivlan. Ett album till vilket bandet tagit en lite annorlunda infallsvinkel i sitt låtskrivande genom att komponera lite mer spontant och arrangera det tillsammans med mer av en liveinspelning i studion dessutom. De använder en hel del spännande klassiska keyboards och sådant, allt sägs återkoppla till vad vi hört tidigare när det gäller detta band. Och de berättar en historia som talar om människans misslyckande, hur girighet, okunnighet och rädsla skapat detta misslyckande. De berättar detta med låtar som fungerar både som helhet och som spår som står på sina egna ben.

För mig låter det som Flower Kings generellt brukar låta, progressiv rockmusik med symfoniska inslag. Cinematiskt tycker jag att man kan säga att det är, eller kanske teatraliskt med en känsla av äventyr. Inte speciellt tungt, väldigt melodiöst med stor fokus på bra harmonier. Riktigt intressanta keyboards och riktigt bra producerat, sången är dessutom av högre kaliber än jag hört från detta band tidigare. Väldigt kompetent album, kreativt, finurligt, oförutsägbart och intressant musikaliskt men vad kan man annars förvänta sig från blomsterkungarna? Något annat än vad jag just nämnt hade varit en besvikelse. Kanske också det mest varierade albumet vi hört från The Flower Kings, det känns inte som att speltiden är en timme trots att den faktiskt är det så variationen gör definitivt sitt jobb.

Ett album med ett stort djup, med mycket fantasi och dess koncept känns lite samhällskritiskt och framförallt så fungerar det riktigt bra som underhållning. Jag måste säga att detta är ett riktigt bra album, det finns många bra spår, det har en bra känsla och ett djup som gör det svårt att tröttna på men samtidigt är det lätt att ta till sig. Jag har svårt att se att någon skulle kunna ogilla detta album det är nämligen ett alldeles förträffligt sådant. Kanske saknar det dock det där riktigt vassa spåret som potentiellt sätt kan skapa speltid på radion eller sådant, det finns dock många spår som är starka nog att vara ett substitut för en sådan brist. Jag ser dock detta som ett album man intar i sin helhet och ett som kommer till sin största rätt som helhet snarare än lösryckta spår även om man nog inte blir besviken ifall man hör ett eller annat spår för sig.

För fanatikern är detta ett måste, för musikälskaren är det också något att sätta tänderna i och de enda som borde hålla sig undan är de som älskar musik jag hatar. En imponerande produktion och ett väldigt bra album, kanske inte riktigt så distinkt och direkt att det hamnar på min topplista för 2013 men det är definitivt ett album jag kommer att fortsätta återkomma till även om jag nu gjort klart mina förpliktelser kring det. En vacker ros som berättar förtvivlans historia om en ras som misslyckats under sin tid som en planets härskande ras. Ett album väl värt att titta närmare på.

HHHHHHH