3RD Machine
Quantified Self

Tracks
1. Curveball
2. Reboot Initiate
3. Quantified Self
4. Ultimate Intelligence
5. Firewall
6. Magnet
7. 1953
8. System Idle
9. Petrified


Band:
John Ruiter - Vocals, Keyboards
Finus Tromp - Bass
Ronald Kools - Guitars
Gert Jan Vis - Guitars
Stefan Westerman - Drums


Discography:
Saraphin (EP 2006)
Urban Madness (EP 2008)
The Egotiator (EP 2012)


Guests
Mark Jansen
Pieter Bas Borger
Rebecca Duin


Info

Released 2016-04-09
Reviewed 2016-05-31

Links:
3rdmachine.com
youtube
into the limelight records

Tredje maskin, det är ett nederländskt band från Amsterdam som bjuder oss på sitt första album Quantified Self – ett album de är oerhört stolta över och nöjda med, vilket förstås betyder att min bedömning av albumet egentligen inte spelar någon roll. Huvudsaken när man skapar något är att man själv upplever att man uppnått vad man söker eller åtminstone kommer ditåt i sin strävan. Albumet har dessutom fått riktigt höga betyg av recensenter på diverse sidor, till och med det omöjliga albumet 100 av 100 på en sida – jag säger att det betyget är omöjligt eftersom det bland alla tusentals album jag hittills recenserat och lyssnat på i mitt liv aldrig dykt upp ett album som är 100-procentigt. Många internetrecensenter är dock överdrivet okritiska så man ska väl inte lägga för stor vikt vid vad de säger men det ser förstås bra ut med sådana citat när man vill sälja album.

Stilistiskt handlar det om modern metal, lite groove men väldigt varierat. Snyggt producerat, okej sångare och mycket fina framträdanden generellt. Kompetenta gäster stärker också intrycket av ett kvalitativt album. Ganska långt album med lite över femtio minuters speltid, kanske lite maskinell känsla över albumet som helhet kan jag tycka. Jag vet egentligen inte hur mycket mer jag kan skriva om albumet, det känns moget och relativt fräscht stilistiskt och om man vill ha en bandreferens så slängs Fear Factory ut ganska mycket runt om bland recensenter så vi kan väl nämna det också.

Jag har spelat igenom det här albumet massor av gånger nu och kan fortfarande inte säga någonting om albumet egentligen, mer än att det låter schysst och är snyggt producerat. Sångaren känns ganska ordinär och hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte se hur albumet fått så höga betyg men det måste ju vara bättre än jag kan få fram genom att lyssna på det. Det låter bra, det finns egentligen ingenting att anmärka på men ändå frambringar detta album inga känslor hos mig, det går in genom ett öra och ut genom det andra och jag har redan glömt allt jag hört på albumet.

Jag vill inte racka ner på bandets hårda arbete, de gillar vad de har gjort och kanske med all rätta – andra recensenter tycks också mena att jag har fel så visst finns det väl anledning att titta närmare på detta album, speciellt om du gillar modern metal. Men det är ett album som jag ser som ganska precis mitt i vår skala, ett bra album som man gillar när man lyssnar men som samtidigt går obemärkt förbi så det är ett väldigt svårt album att skriva om när jag inte kan få något grepp om det. Det känns som att det borde ha varit bättre för att jag kan inte hitta något direkt fel med albumet som ändå inte riktigt når fram, dock kanske det kan vara värt att kolla upp då du kanske ser vad jag missar.

HHHHHHH

 

Label: Into The LimeLight Records
Tre liknande band: Fear Factory/Soulfly/Mayan
Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm


read in english