Tristana
Virtual Crime

Ett slovakiskt band, det hör inte direkt till ordningen för oss här på Hallowed. Tristana är ett erfaret band med femton år på nacken men trots det är detta deras tredje album, ett virtuellt brott. Flott skivomslag, ett av årets snyggaste måste jag tillstå. Men ett snyggt skivomslag är inte allt och ofta finns det en anledning till att det kommer sparsamt med band från en plats, en anledning som förstås kan vara fullständigt orelaterat till den musikaliska kvalitén.

Tristana är ganska svåra att sätta in i ett specifikt metallfack, de rör sig lite mellan de olika kategorierna. Deras musik är inte tung eller hård nog att kategoriseras som melodiös dödsmetall, för glad för att vara gotisk metall och kanske för tung för att vara kraftmetall. De rör sig i landet mellan undergenrer, de är också lite progressiva med dramatiska undertoner och väldigt stor fokus på syntar och liknande. Snyggt producerat och med en ganska mogen ljudbild, till och med kvinnlig gästsång som gör en duett på ett av spåren. Hyfsat varierat även om jag tycker att de kanske bygger lite väl många låtar efter samma format. De har mäktat med elva spår och omkring fyrtioen minuter musik, det känns faktiskt ganska lagom sett till känslan av speltiden.

Det är åtminstone bra nog för att inte vara ett virtuellt brott, det är faktiskt ett väldigt bra album. Sköna melodier, bra keyboards och syntar som skapar riktigt skön, nästan futuristisk stämning. Jag gillar atmosfären och känslan i låtarna och variationen mellan vrålat och klarsjungen sång fungerar riktigt bra här, det känns precis lagom tungt för att fungera i den stilistik de satt upp. Om jag ska klaga lite så är det att flera låtar har väldigt identisk låtuppbyggnad och att sångaren har en ganska tydlig accent, jag trodde först att han var italiensk. Men detta är samtidigt smågrejer och sådant man börjar notera efter man sträckspelat albumet ett par gånger i rad, inget man tänker på när man bara lyssnar på det – då tänker man snarast på hur bra det är.

Speciellt bra är sjätte spåret där vi har kvinnlig sång blandat med klarsång och vrålsång av det manliga slaget, Jannie’s Dying heter låten i fråga och den är en riktig höjdpunkt. Förutom den står kanske inte så många av låtarna direkt ut, det är en jämnt hög kvalité över hela albumet och jag tycker nog att man kan rekommendera detta intressanta album till alla er som gillar musik som inte faller direkt in i ett fack. Dessa slovaker träffar definitivt rätt och jag kan rekommendera detta album för alla som läser vårt magasin.

HHHHHHH