The Storyteller
Sacred Fire

Historieberättare från Sverige är tillbaka med kapitel sex i deras oändliga historia som började berättas för femton år sedan. Detta kapitel handlar om helig eld, en titel som inte direkt känns unik inom power metal-genren. Det är annars ett namn som förpliktigar, The Storyteller, Historieberättaren, det kan tyckas indikera dramatisk, episk musik som bjuder på drama och djup, en musikalisk berättelse som framkallar bilder i ens inre. Något som skivbolaget påstår att de uppfyller, att fansens alla förväntningar uppfylls och så vidare. Jag har alltid tyckt att de tidigare varit ett ganska bra men också ganska typiskt power metal-band som egentligen inte erbjuder något vi tidigare saknat och kanske inte heller lyckas få fram musik som deras bandnamn egentligen förpliktigar. Jag tycker faktiskt att vissa namn ställer vissa krav och hittills i karriären har inte The Storyteller erbjudit något ens i närheten av vad deras bandnamn faktiskt kräver. Sjätte gången gillt kanske?

Power metal med lite medeltidsinslag påstår skivbolaget, power metal enligt standardformatet säger jag. Inte musik som man förknippar med en historieberättare, de bjuder egentligen ingenting som vi inte hört förr utan de följer formatet till punkt och pricka och trycker på rätt knappar med knektar i skinande rustningar, svärd och så vidare. Kanske om de faktiskt hade tagit tematik ur den oändliga historien istället för den oändligt fantasilösa power metal-historien. Ljudbilden är typisk för genren och jag måste säga att jag tycker att fantasilösheten lyser starkare än låtkvalitén för denna historieberättare, det sägs från skivbolagets sida att bandet vare sig fallerat att leverera enligt förväntningar eller något annat. Jag vet inte, men detta album levererar inte mycket till variation eller något annat men visst lever de upp till vad man kan förvänta med en sådan titel och skivomslag, jag tror dock inte direkt att Hammerfall och de andra vrider sig obekvämt när de hör vad The Storyteller har att erbjuda på sitt dussin nya spår som tar en lyssnare över femtio minuter att lyssna igenom.

Inget dåligt album, det är faktiskt hyggligt underhållande om man inte har några krav eller förväntningar på att få något annat än det man brukar få av band som heter något fantasifullt och stoltserar med hammare, släggor, svärd, heliga eldar och så vidare. Då får du precis vad du kan förvänta dig och troligen också önska dig, men sanning å säga är inte The Storyteller några Hectordräpare, Hammerfalls figur står sig fortfarande som en av de starkare i denna ridderliga del av genren, jag måste säga att jag tröttnar ganska fort och kan konstatera att den där högen jag ofta nämner bara blir allt högre, snart blir den nog en rival till de högsta byggnaderna i världen, om jag ställer högarna bredvid varandra är de snart de högsta tvillingtornen i världen. Vad sägs som det som historieberättande? Det var faktiskt det mest kreativa jag fått fram ur något av The Storytellers album.

Ferryman är det enda spåret jag egentligen noterade när jag lyssnade igenom albumet ett dussin gånger, egentligen långt ifrån det bästa spåret jag någonsin hört men det är en typ av spår som alltid fungerar bra. I övrigt känns det som ett bra bakgrundsalbum, det gör sitt jobb, varken mer eller mindre egentligen. The Storyteller fortsätter att leverera musik i samma anda som de alltid gjort, om du gillar det kommer du att uppskatta även detta album, så enkelt är det.

HHHHHHH