Messenger
Starwolf - Pt. II: Novastorm

Messenger är tillbaka med sitt rymdepos Starwolf, denna gång får vi del två som kallas Novastorm. Första delen var inte direkt superimponerande om jag ska beskriva det på något sätt, det var deras rymdpirater som stulit allt musikaliskt från andra band och satt samman en stereotypisk produkt utan själ och hjärta där det bästa spåret ironiskt nog var en cover. Nu har två år gått och deras plundringståg ledde till en EP kallad Captain’s Loot tidigare i år och nu kommer alltså det andra albumet i deras rymdepos om en uppsättning rymdpirater – och det är ett album med ett riktigt snyggt skivomslag.

Power metal som definitivt tar inspiration från diverse klassiska tungmetallband som Helloween, Running Wild, Gamma Ray, Iron Savior med flera. Klämkäcka refränger avlöses med klassiska kraftackord i välkända ordningsföljder och några klämmiga riff och lite körer. Knappast något banbrytande här men ett bra varierat och väl avvägt låtmaterial som man utan att kräkas lätt tar sig genom. Modern produktion, ganska klassiskt tysk ljudbild, sångaren är hyfsat bra och ingenting är väl egentligen fantastiskt eller uppseendeväckande med Messengers nya album. Det är ganska traditionell tysk heavy/power metal, inte så mycket konstigheter och egentligen kanske man skulle kunna önska sig lite mer uppseendeväckande idéer och ett lite mer rymdigt musikaliskt framförande.

Jämfört med det förra albumet är detta album betydligt mer intressant, det har en bättre karaktär och känns inte bara som något där man rafsat samman influenser från diverse band och satt samman detta till något som inte skulle skrämma bort någon. Detta album är ganska dynamiskt, låtarna är bättre och albumet känns faktiskt väldigt underhållande och låtmaterialet är riktigt bra. Sedan kan jag tycka att det borde ha en mer futuristisk framtoning, och man kan fortfarande anklaga detta band för att inte direkt anstränga sig för att skapa ny och fräsch musik – detta blir dock mindre relevant när låtmaterialet är av en bättre kvalité som i detta fall jämfört med det föregående albumet. Sedan kan jag också tycka att när man beskriver något som en saga i flera delar bör man också gå lite längre och skapa något större och mer ambitiöst och inte bara album som är relaterade lyriskt och i titel. Det är svårt att hör att det handlar om något konceptuellt när man lyssnar på Messenger.

Generellt är alla albumets låtar bra, medryckande och underhållande men om jag ska hålla någon av dem över de andra så tycker jag att Wings of Destiny är höjdpunkten. Det är också en låt som förutom att var the third låt också är en som känns passande för konceptet, mer än flera av de övriga låtarna. Värd att nämnas är också Captain’s Loot som är en överlöpare från den föregående EPn, inte låten i sig men titeln – det är en riktigt vass låt. Men överlag är detta betydligt bättre än senast och ni som inte är kritiska musikrecensenter kommer säkert uppskatta den väldigt klassiska ljudbilden och musiken som bjuds – kanske inget nyskapande men ändå underhållande.

HHHHHHH