Messenger
Starwolf - Pt.I: The Messengers

Senast det begav sig såg Messenger oss i helvetet, nu möter de oss i rymden. Tillsammans med en science fictionförfattare har de slagit in på den stjärnbeströdda vägen genom universums vakuum och de har gjort så i en saga i flera delar. Ett ambitiöst projekt kan tyckas, kanske kan man tänka sig att de vill göra Arjen Lucassen sällskap i universums sällsamma ljudlandskap. Inte för att något vi hörde senast antydde den saken. Starwolf som albumet heter är bandet tredje och det släpps ganska precis två år efter det senaste albumet See You In Hell som denna recensent fann ganska underhållande om än lite stereotypt.

Detta tredje album från Messenger är klassisk heavy-/power metal som den brukar låta, byggt på tre ackord och på starka refränger. Jag tror inte direkt att bandet kommer att överraska någon musikaliskt, det är ganska mycket enligt mallen för genren. Inte överdrivet fantasifullt. Lite kraftfullare än vad som oftast kallas power metal med lite tyngre tendenser, inte mycket till rymdtema rent musikaliskt. Det är mest lyriken som avhandlar pirater i rymden, Port Royal skulle till exempel lika gärna ha varit på ett Running Wildalbum. Albumet har tretton spår varav två är bonus för en digipakutgåva, jag fick alla så det är utifrån det jag skriver, och med dessa bonusspår snackar vi en timme och sex minuter (sextiosex minuter) i speltid. Det är en lång speltid.

Inte för att speltiden är albumets största problem, det överlägset största är att albumet känns som lite av en stöld av Running Wilds, Manowars, Helloweens, Majestys med fleras låtmaterial. Vart tog Messenger som jag hörde senast det begav sig vägen? Detta album känns fantasilöst, låtmaterialet är övervägande genretypiskt och späckat med klichéer. Det känns lite som en karikatyr, och jag som trodde att detta band hade potential. Kanske hade jag fel. De var långdragna då och de är långdragna nu, det biter in tag i mig. Det finns inget i detta album som känns gripande, som känns intresseväckande eller som känns spännande. Det är bara ett album som börjar, pågår och tar slut. Inte dåligt men inte heller speciellt lysande.

Bäst är Port Royal som låter exakt som en låt som kunde ha skrivits av Running Wild, det är en högtempo rocker med hes röst och piratkänsla. Dock tycker jag att det känns som att de piraterna befinner sig på ett skepp byggt i på ett stormigt hav och inte på ett rymdskepp i skinande metall. I övrigt är det som sagt lite väl mycket kliché och jag tycker aldrig att Messenger skiner igenom i sina låtar och allt blir ganska ointressant. I slutändan blir det därför snarare att man hoppas på att kommande kapitel av denna saga blir lite mer spännande och lite mer intressanta att lyssna på. Om du gillar stereotypisk heavy metal kommer du säkert uppskatta detta, jag håller mig dock undan.

HHHHHHH