Band:
Patrick Deckarm - Guitar
Frank Kettenhofen - Lead Guitar
Siggi Schüßler- Vocals
Benny Straub - Bass
Markus Merl - Drums
Diskography:
Under The Sign (2006)
Info
Produced, mixed and mastered by Rolf Munkes at Empire Studio
Cover artwork by Frank Kettenhofen
Released 2011-09-09
Reviewed 2011-09-16
True metal, det känns som att det är ett begrepp som används i ganska stor utsträckning vilket i sig inte känns helt logiskt, undrar om det någonsin kommer att marknadsföras ett band som false metal, det är i alla fall något jag skulle vilja se. Dock är detta band inte ett certifierat band inom denna suspekta undergenre, de benämns som ”true metal hopefuls” vilket hade totalt sabbat mitt intresse för bandet om jag hade varit i köpartagen för då benämns de som att hoppas kunna bli lika ”äkta” och duktiga som till exempel Manowar vilket inte direkt känns som något att sträva efter. Jag skulle också vilja säga att det är ett epitet jag inte skulle vilja se på detta band då deras musik spänner ett annat område, visserligen har de teman som är enligt formatet för den sanna läran men också lite andra teman även om det mesta känns förknippbart med heavy metal vilket är genren de också företräder. Inte heller musikaliskt går de bara att dra rakt över en kam då musiken spänner från ganska mörkt gotisk till positiv gladpower metal, vad som dock kan sägas om det musikaliska är att de oftast bygger på den typiska låtuppbyggnaden inom heavy metal och med distinkta tydliga refränger. Produktionen är hyfsad, ljudbilden kunde ha varit bättre i vissa delar men överlag så är den adekvat för vad vi får.
Över 70 minuters ”true metal inferno” försöker skivbolaget sälja detta album som, hade jag varit köpare och inte hört den innan jag sett infon hade jag inte ens tittat i riktning mot detta album, allt verkar gjort för att jag inte ska intresseras av det. Jag får dock säga att det under ytan inte är vad man kan förvänta sig, det är heavy metal ja men som sagt det är varierat och ibland väldigt intressant dessutom. Problemet är att bara i den vanliga utgåvan som inte innehåller bonusspår får vi över en timme på tolv spår, det är långt och det kanske är tur att det bästa finns på andra halvan av albumet eftersom det gör det mer uthärdligt än om det varit tvärtom. Det är varierat men inte tillräckligt varierat för att kunna hålla intresset uppe i en hel timme och än mer om du har den limiterade utgåvan av samma album. Albumet i sitt normala utförande som är det vi recenserat är precis på gränsen när det gäller längden, det känns okej nu men det är att tänja på det lite grann det vill jag lova.
Jag håller Valkyries och Helloweencovern Dr. Stein som de två bästa spåren på albumet, tänk att denna Dr. Stein alltid blir lyckad när någon slänger ihop en cover på den, här visar bandet upp en glad positiv sida som de har men annars finns det många olika inriktningar inom heavy metalen. Ibland känns det som att deras största idoler är Gamma Ray, ibland är det skrämmande likt Stormwarrior och ibland är det bara riktigt kul.
Sammanfattningsvis vill jag säga att det är en ganska rolig skiva som ger en överlag positiv känsla, lite i det längsta laget och vissa delar känns lite väl stereotypt och politiskt korrekt för heavy metal genren. Det blir ett lite blandat intryck av det hela men med viss övervikt åt det positiva hållet eftersom det finns en del väldigt rolig musik och kan man egentligen avsluta ett album som detta bättre än med Dr. Stein?
HHHHHHH
