Lykaion
Heavy Lullabies

De bjuder på tunga vaggvisor, italienska Lykaion som till sitt andra album har bytt skivbolag. De tidigare albumen i diskografin är demoalbum och om vi räknar dem har de lite fler album på sitt samvete. Snyggt skivomslag och allting ger en lite finsk känsla, kanske är det därför de också bytt skivbolag till ett finskt. Inget förutom död var det senast och det tycks som att vaggvisepersonerna är ganska döda om man ska tro skivomslaget. Jag skrev att detta band och deras Sentenceddyrkan gjorde dem lite anonyma som helhet, kanske lite intetsägande med tanke på att många band gjort liknande det de gjorde på debuten som inte stack ut något. Nu har några år gått men har något ändrats?

Stilistiskt känns det fortfarande som att de är lite för imponerade av de finska banden och det sticker inte ut speciellt mycket nu heller. Ett steg framåt tycker jag ändå att det är i individualistavdelningen, men det känns fortfarande väldigt finsk-gotiskt och sångaren känns till och med finsk. Hyfsat djup men inget som sticker ut direkt, produktionen känns också ganska typisk för genren så även om de tagit ett litet steg mot ett lite mer individuellt låtsnickrande. Ganska tungt med elva spår och 48 minuters speltid, variationen kanske hade kunnat vara större men den acceptabla speltiden gör det mer intressant.

Bra skiva, så mycket kan jag konstatera. Men intressant skiva? Någotsånär intressant är det, kanske lite för anonymt för att verkligen sticka ut i mängden men det lär underhålla den som har tapetserat sina väggar med affischer på Sentencedomslag och saker med To/Die/For och liknande. Om ni har alla deras album och spelar dem hela tiden kommer ni säkert att finna detta album väldigt givande. Det är åtminstone kvalitativt och väl sammansatt, om än lite anonymt som jag redan nämnt.

Jag har väl ingen direkt favoritlåt på detta album, de håller alla en ganska god kvalité och det är som jag också redan nämnt ett ganska underhållande album. Synd bara att det inte bryter någon ny mark och sticker ut något nämnvärt från mängden, samtidigt är det väl som sagt bara jag som ser det så eftersom jag utsätter mig för alldeles för mycket musik och det känns som att det måste vara väldigt speciellt för att vara tilltalande för mig. För fansen men jag tror inte att detta album lär vinna dem någon bredare publik, lite bättre än debuten men samtidigt lider den av precis samma symptom som sagda debut. Det är lika bra jag avslutar där innan jag helt tappar tråden.

HHHHHHH