Band:
Robin Ericsson – Vocals & Bass
Daniel Johansson – Guitar
Mikael Jansson – Keys
Mats Ericsson – Drum
Discography:
Life, Love, Loss (2010)
We Don't Belong (2013)
Guests:
Info:
Produced by Gary Hughes
Mixed and Mastered By Dennis Ward
Album cover illustrated by Gaetano Di Falco
Released 2015-06-19
Reviewed 2015-10-13
Links:
degreedmusic.com
myspace
last-fm
reverbnation
soundcloud
sun hill
Modern rockmusik med en klassisk sångare och en känsla av trogenhet till genrens rötter, ganska bra driv och energi i låtarna. Snygga keyboards i en välplanerad undanskymd roll bakom riffandet och sångaren. Bra producerat är det också, generellt en väldigt väl genomarbetad produkt som inte borde skrämma bort någon. Tydliga refränger tycks också vara en arbetsmetod för bandet, det gör albumet lätt att ta till sig även för förstagångslyssnaren – vari albumets styrka ligger. 14 spår och kanske inte alltför stor variation är mindre bra, och det trots att de faktiskt kallar ett spår Kill Your Darlings och det trots att vi hyllade deras senaste album som var betydligt kortare. Det var dock inte jag som skrev om det så jag vet inte hur lika dessa album är men jag kan konkludera att detta är ett väldigt välproducerat album om än lite långt.
Jag tycker också att det känns lite tillbakahållet, det saknar den där sista knuffen och blir lite mer av ett album som tilltalar alla ganska mycket men samtidigt inte tilltalar någon riktigt mycket. Det är ett ganska skönt album med bra melodier och schyssta låtar men inget sticker ut och griper tag i mig och det känns ganska mycket som generell melodiös hårdrock/AOR i att det är ett album ingen kan ogilla men som är för identitetslöst för att någon ska älska det. Nu tror jag säkert att bandet är mycket nöjda och så där men jag önskar lite mer av album i denna genre som kan vara den som är klart mest representerad i min skivsamling.
Ett album någonstans i mitten av skalan för album i denna genre. Riktigt bra producerat och bra melodier, medryckande låtar men man tröttnar ungefär tredje gången man hör albumet. Det är ett album som säkerligen inte kommer att göra genrens fans, eller andra fans, besvikna eftersom det spelar på allt som är bra i genren men det saknar den där sista personliga touchen som gör ett bra album till ett grymt eller fantastiskt album. Ingen låt sticker ut och griper tag i mig som en potentiell hitlåt och albumet flyter lite under ytan och når inte riktigt ända fram, så om ni är nyfikna på Degreed finns en tidigare skiva som fick sex av sju av oss, den släpptes 2013 och det är nog den ni ska titta på om ni vill lära känna detta uppenbarligen kompetenta band.HHHHHHH