Cyrax
Pictures

Italienska bandet Cyrax bjuder på bilder när de sätter samman sitt andra album, och det har en ganska häftig bild på framsidan. Det kan tyckas lite progressivt från omslag och sådant och onekligen ser det spännande ut, och att deras första album hyllats av recensenterna borde vara betryggande, eller? Nåväl, de flesta album tycks hyllas av internetrecensenter nuförtiden, vi recenserade aldrig Cyrax debutalbum men vi har i alla fall tagit oss an deras andra album och givit den ett gäng spinn i skivspelaren.

Det är progressiv metall, melodiös, komplex, tänkvärd och riktigt snyggt producerad. Tack vare bidrag från ett gäng gästartister har de skapat en väldigt komplex ljudbild som är varierad och djup. En sak man noterar är att de har ganska tydliga klassiska inslag med stråkar och körer, det blir ibland storvulet men lika ofta ganska litet. Snygga taktbyten och stilistiska byten går genom hela albumet. Allt är väldigt varierat utan att för det tappa tråden och bli osammanhängande, det är ett riktigt bra producerat album med mycket djup och en hel del att upptäcka för musikfanatikern. Dock är det ett album som kan tänkas kräva en viss del av din uppmärksamhet för att du ska uppskatta albumet till fullo, även kanske att du spelar albumet ett par gånger. Tur då att det inte är ett våldsamt långt album med strax över 40 minuters speltid uppdelad i nio spår.

Bandet kanske inte har den vassaste sångaren jag hört men till detta bands musik passar han alldeles utmärkt, albumet har också en del kvinnlig sång och storslagna körer. Det är ett riktigt bra album. Låtarna är riktigt vassa, variationen är riktigt bra och det är ett album som hela tiden lyckas behålla mitt intresse tack vare sin variation och det finurliga låtskrivandet. För vissa kanske det kan tyckas lite komplext, lite för avancerat för vissa grupper av musikfanatiker men det är inte överdrivet komplicerat och det är ett album som definitivt verkar belönande för den som är villig att investera lite uppmärksamhet i det.

Att välja ut favoritlåtar bland de nio är inte helt enkelt för att de är alla bra Shine Through Darkness, eposet i tre delar är väldigt tilltalande men kanske att femte spåret Oedipus Rex är det allra mest tilltalande på ett väldigt tilltalande album. Jag tror att detta är ett album som bör tilltala fans av progressiv metal, så om ni tillhör den gruppen bör ni titta närmare på detta väldigt trevliga album – och då menar jag inte att ni bara ska titta på bilderna.

HHHHHHH