Cage
Ancient Evil

Amerikanska Cage talar om att det fanns andra, att människan inte var den första självmedvetna varelsen på denna planet, tidigare någon gång från någonstans fanns det andra. Allistar tycks vara en viktig karaktär i denna saga som innefattar förhistorisk ondska och så vidare. Det låter onekligen dramatiskt och spännande men att tematiskt bjuda på spännande sagor och ackompanjera dessa med spännande musik är förstås två vitt skilda företeelser. Detta är San Diego-kvintettens sjunde album och innehåller än uppställning som är till 60 % ny sedan senaste albumet – dock är bandets karismatiske röst Sean Peck fortfarande kvar så fans kommer definitivt känna igen sig.

Det är hårt, tungt, aggressivt, lite episkt och dramatiskt. Sången är som den brukar, högoktanisk och en del i falsettliknande tillstånd, Peck håller gärna till i de högre regionerna när det handlar om röstläge. Mycket tunga riff, ganska varierat och albumet är tematiskt i innehåll men inte på ett sätt att det gör albumet komplicerat, dock kanske någon som inte gillar episka inslag blir lite negativ till de talade partierna som förkommer – de är dock ganska spridda och inte speciellt många. Bra producerat album, ljudbilden förmedlar en ganska mörk stämning som är snyggt uppmålad. Det är många låtar men jag tycker inte att albumet känns sådär våldsamt långt, kanske tack vare bra variation och att det finns ett relativt stort djup i låtarna.

Ett väldigt bra album, sköna låtar med bra driv och mycket energi – heavy metal när den är som bäst. Kanske inte så värst nyskapande men tack vare att Peck har en hyfsat unik röst får de ändå en relativt egen ljudbild. Sedan gör de förstås vad de gör bra vilket gör att man gärna lyssnar på och rekommenderar detta album till de som läser detta webbmagasin. Allt är dock kanske inte frid och fröjd, jag tror att Pecks sångröst kan vara lite av en vattendelare, många tycker nog inte om hans sätt att sjunga. Sedan tror jag också att avbrotten med talade partier kan inverka negativt på vissa grupper av musikfans, personligen tycker jag att detta album är riktigt intressant och har inget negativt att skriva om det men det kan vara bra att nämna dessa saker som jag vet att vissa inte gillar. Jag tycker dock att ni inte ska missa detta trevliga album.

Det finns flera bra låtar på albumet och jag vill nog inte försöka välja en favorit men om jag är tvungen tror jag att The Antidote är min favorit. Det är dock en intressant skapelse och den har en dramatisk historia som dock lämnar en bestående fundering: hur många gånger kan man använda namnet Allistar? Cage måste nämna det minst femtio gånger på albumet. Hursomhelst, med allt sagt finns det inte så mycket annat att säga än att denna forntida ondska definitivt är värd att undersöka.

HHHHHHH