Vega
Stereo Messiah

När Vega släppte sin 'Kiss Of Life' för några år sedan överraskade de åtminstone mig med sina fantastiska melodier och sköna AOR. Stundtals glänste den skivan nästan lika starkt som en av alla de stjärnor vi kan se på hösthimlen i dessa dagar (kanske bandnamnet föreslår vilken?). Stundtals lämnade dock den skivan lite att önska, framförallt när det gällde variationen på låtarna och hållbarheten i vissa spår. Nu är bandet tillbaka med sitt tredje album och uppföljaren till 'What The Hell' som släpptes förra året.

'Stereo Messiah' bjuder inte på några allt för stora överraskningar utan vi får, precis som på bandets föregående två skivor, en välgjord AOR-platta med starka låtar. 'Stereo Messiah' har 12 låtar som pågår i totalt 53 minuter och precis som tidigare är det inget snack om att dessa gossar vet precis vilka knappar man trycker på för att skapa riktigt starka spår. Vissa låtar på den här skivan är hur fantastiska som helst! De glimrar som diamanter i mina öron och jag har verkligen svårt att se hur någon - direktör som dåre - på allvar skulle kunna hävda att dessa låtar är annat än mästerverk.

Vegas problematik med deras första två skivor har i mina ögon varit att de haft svårt att hålla intresset igenom hela skivorna eftersom de har för få spår som sticker ut. Det har som inte spelat så stor roll att de hållit en jämnhög kvalité med ett par-tre spår som är sådär extra fantastiska, det har "bara" gjort skivorna väldigt bra. Inte fantastiska. På 'Stereo Messiah' är situationen lite annorlunda, nu kommer de fantastiska spåren uppradade närmast efter varandra. Vart och vartannat spår på den här skivan är en tänkbar AOR-klassiker av samma rang som Africa, More Than A Feeling och Don't Stop Believin' och det är bara otroligt synd att de aldrig kommer erkännas som det eftersom den här typen av musik inte är alls så stor i dag att de kan nå många nog att få sådan status… men flera av dem förtjänar det definitivt.

Jag tänker på Wherever We Are, Ballad Of The Broken Hearted, Gonna Need Someone Tonight, Neon Heart och With Both Hands i första hand men det finns fler spår som också är bra här. Det finns bland annat ett spår skrivet av Def Leppards Joe Elliot, 10x Bigger Than Love, vilket skiljer sig ganska mycket från resten då det känns mer Def Leppard än band som Foreigner och Journey som resten av materialet - dvs mer pudel än labrador. Mer utspökat och radikalt än lättsmält och något som nästan alla gillar. Det finns två ballader på skivan, en av dem har jag redan nämnt (ni kan aldrig gissa vilken) och sist på skivan finns en annan väldigt fin ballad som stänger skivan på ett snyggt sätt. Kvalitén överlag är det verkligen inget fel på - 'Stereo Messiah' kan mycket väl vara den bästa AOR-skivan jag hört på säkert tio år även om vi inte betänker hur fantastiska vissa låtar på den här skivan faktiskt är. Men, och det är ett ganska stort "men", så var det det här med påhittigheten då. 'Stereo Messiah' är inte direkt nyskapande - om vi säger så.

Frågan vi då alla ställer oss är hur mycket det betyder? Tja, för kvalitén - ingenting. För hållbarheten på skivan - lite grand. För betyget… lite mer. Jag skulle så gärna vilja ge Vega högsta betyg för den här skivan, samtidigt som det enda bandet egentligen har gjort är att förfina något som redan finns. Som redan funnits. Som trots att det låter bra egentligen inte bidrar med någonting. Men… som det kanske bästa AOR albumet på tio år så kan det omöjligt sänka betyget allt för mycket. Det här är definitivt en skiva ni bör kolla upp!

HHHHHHH