Recension Vega - Kiss of Life 2010

Lite av en så kallad ”all star”-uppställning för detta band med sångaren från KICK och medlemmar med erfarenhet av andra välkända band i genren, jag orkar inte räkna upp dessa men de fanns rabblade i promoinfon så om ni tar er till Frontiers hemsida skulle jag nog tro att ni kan läsa den saken också. Vad som i alla fall inte borde vara någon gåta är att det rör sig om någon form av melodiös rock med tanke på skivbolaget men också med tanke på skivtiteln.

Jag kan definitivt inte påstå att jag gillar skivomslaget speciellt mycket men å andra sidan är det oftast en bisak även om det väldigt ofta kan indikera mycket om skivan, i detta fall måste jag dock säga att skivomslaget inte direkt indikerar någonting om vad som väntar när skivan börjar spelas.

Det är klassisk melodiös rock, lite grann i den stil som i folkmun brukar kallas AOR vilket förstås betyder att det är väldigt melodiös rock med starka och karaktäristiska refränger som ofta dominerar ljudbilden. Det är ofta lättillgänglig musik på grund av nämnda refränger, den bästa musiken i genren är sedan den som har de där extra dimensionerna som gör att de håller i längden. Vegas musik kan väl sägas vara relativt typisk för genren och om jag ska nämna ett band som ligger nära så kommer Journey snabbt upp i tanken, det finns dock en skillnad och det är att Vega låter mer moderna med sin mer avancerade produktion och mer moderna, rena ljudbild.

Skivan inleds med ett spår som kallas Into the Wild som kan sägas kickstarta skivan i ett högt tempo som hålls väl skivan igenom. Detta inledande spår kan dessutom sägas vara ett riktigt bra spår och en riktigt bra start för skivan som får en att haja till lite grann och öppna öronen lite mer än man gör med ett inledande spår som känns lite sådär. Titelspåret som kommer som nummer två är också riktigt bra och ett av skivans två bästa spår, inte tillsammans med det inledande spåret men med spår 7 som går under namnet Headlights som jag håller som det bästa på skivan. Det är ett spår med den där klockrena AOR-refrängen som bara sätter sig i skallen och som man sedan vill spela om och om och om igen, det känns inte som att jag tjatar ut den heller eftersom känslan är så skön låten igenom. Förutom dessa nämnda spår finns nio ytterligare spår som alla är bra spår och som kompletterar de två riktiga hitspåren väldigt väl.

Skivan klockar in på dryga 52 minuter vilket på slutet kan märkas lite grann men skivan är så pass stark att jag inte direkt störs av att skivan är i den längre delen av det längdspektra som kan accepteras. Förutom den petitessen finns egentligen ingenting att klaga på med denna skiva, kanske att sångaren ibland har en lite jobbig röst men oftast märks det inte speciellt mycket och jag är villig att kalla detta för en riktigt bra skiva utan egentliga svagheter.

Det märks att detta inte är en typisk debutskiva och att dessa herrar har en gedigen musikalisk bakgrund inom detta gebit eftersom musiken låter fantastiskt och allt från låtar till produktion är klockrent genomfört. Det står skrivet i informationen som följer detta promotionsmaterial att bandet skrivit 25 låtar inför denna skiva och att de sedan valde de tolv bästa vilket visar trots allt att less is more och att man faktiskt vinner på att döda sina älsklingar för tänk om vi haft en skiva med 25 låtar i detta stuk, det hade inte varit en bra skiva så mycket kan jag säga, nästan ingen musik fungerar så länge.

Vegas Kiss of Life känns som en riktigt bra rockskiva och en perfekt skiva att spela på festen, eller i bilen eller när du nu behöver riktigt bra lättsmält rockmusik. Klockren skiva helt enkelt.

HHHHHHH

Vega Kiss of Life

Vega
Kiss of Life