Recension W.E.T. - s/t 2009

Spår
1. Invincible
2. One love
3. Brothers In Arms
4. Comes Down Like Rain
5. Running From The Heartache
6. I'll Be There
7. Damage Is Done
8. Put Your Money Where Your Mouth Is
9. One Day At A Time
10. Just Go
11. My Everything
12. If I Fall 6:09

Band:
Jeff Scoto Soto – Lead vocals
Robert Säll – Guitar
Erik Mårtensson – Guitar, Bass, Backing vocals

Diskografi:
debut

Gäster
Magnus Henriksson – Guitar
Robban Back – Drums

Release: 2009-11-04
Recenserad: 2009-12-01

Länkar:
jeffscottsoto.com/wet
myspace
frontiers

Årets bästa skiva enligt James May, kanske i alla fall. Jag anser att han tycker det precis som skatteverket som på samma sätt anser saker och bestämmer skräp. Jag å min sida anser att det är en skiva som skapats av en känd sångare och två svenskar, alla med band på bolaget Frontiers vilket förstås gjorde valet enkelt för skivbolag när det gäller denna skiva.

Det är en skiva som är en hyllning till den klassiska arenarocken där jag främst kommer att tänka på Journey, och nu när jag läser på om bandet ser jag att sångaren Soto faktiskt sjungit i samma band och säger att detta är skivan han hade gjort om han varit kvar i Journey. Om ni inte vet hur Journey låter kan jag berätta att det är supermelodiös rockmusik med stämsång i refrängerna som dessutom sätter sig i huvudet direkt utan omsvep. Jag upprepar att melodierna och starka refränger är vad som gäller när W.E.T.s musik, kom ihåg det nu, melodier.

Om Top Gear snubbar anser att det är årets skiva, vem är då jag att argumentera? Inte rätt person eftersom jag håller med om den saken, det är en grym skiva som förnimmer om storheten hos band som just tidigare nämnda Journey. En skiva med arenarockhits som glänser bland den övriga rockmusiken vi hittat under året.

Första singeln One Love är riktigt bra och kan vara en bra startpunkt för den som vill kolla in bandet. Men egentligen skulle jag vilja säga att alla spåren på skivan är riktigt bra, bäst är nog ändå One Love men också Inledande Invincible, Brothers in Arms, Comes Down Like Rain och så vidare. Jag kan faktiskt inte riktigt välja en riktig favorit.

Visste ni också att bandet fått namnet från de första bokstäverna i de band från vilket personen i bandet är mest känd för? Nu vet ni det. W för Work of Art som Robert Säll är känd från, E för Eclipse (Erik Mårtensson) och T för Talisman som är det band Jeff Scott Soto är mest känd för.

Arenarock eller AOR som det också kallas är nog trots allt en av mina absoluta favoritgenrer inom rockmusiken och detta är verkligen en skiva som stärker denna uppfattning och som jag redan tidigare har nämnt i denna text är det årets bästa skiva. Med tolv grymma spår och ett bra bonusspår står denna skiva ut ganska mycket men trots detta är det inte en fullpoängare, dock är det inte mycket som saknas för att alla H skall vara svarta i betygsangivelsen men det finns något som gör att jag inte kan sätta det högsta betyget.

I slutändan vill jag åter framhäva de blöta herrarnas kvalité och kan varmt rekommendera denna skiva till alla som har den minsta ådra som uppskattar någon form av melodi. W.E.T. är årets bästa skiva hittills, dock finns det fortfarande en månad kvar att ändra på den saken, vi kan ju alltid hoppas.

HHHHHHH