Madness of the Night
The Asgarda

Svenska duon Madness of the Night bjöd oss i slutet av 2013 på sitt debutalbum, ett jag inte hunnit med förrän nu. Med en sångerska som har rötterna i Libanon och en svensk multiinstrumentalist borde detta vara upplagt för spännande musikaliska äventyr och med ett omslag som vittnar om drama kan det väl på förhand knappast tyckas mer intressant. The Asgarda kallar de albumet och det skall vara en gotisk historia och den namndroppas friskt av klassiska gotiska rockare i både pressinfo och recensioner. På tala om det senare så tycks kritikerkåren som alltid vara överens om att detta är fantastiskt, tur att man inte köper musik på internetrecensenternas rekommendationer för då skulle man troligen inte ens komma in i någon av bostäderna jag besitter. Men The Asgarda behöver ju inte vara ännu ett av dessa album som får överbetyg av webbrecensenterna.

Deras musik är en väldigt dynamisk skapelse där influenser från många olika håll smälter samman till ett gotiskt metalalbum som erbjuder mycken musik att utforska och lyssna till. Tempot varieras mellan ganska högt och riktigt långsamt, sångerska Abir spelar ut ett brett register av sång. Jag är en aning ambivalent mot sångerskan som jag tycker ät riktigt bra när hon håller till i ett mellanregister på gotiskt manér men hennes många utspel är i flertalet fall enerverande och jag finner mig själv väntandes på att hon ska tystna. Det är både högt och lågt när det gäller sången. Även det musikaliska kan ibland fastna och det blir rätt segt som i slutet av femte spåret She is the Demon som blir riktigt påfrestande. Ljudlandskapet är intressant och jag gillar gitarrspelet riktigt mycket.

Jag måste tillstå att jag lämnar detta album med ett relativt ambivalent intryck, å ena sidan bjuder det på intressant och spännande musik, å andra sidan bjuder det på sång av tortyrkvalité och musik segare än kola. Det är ganska svårt att få en generell uppfattning men överlag tycker jag definitivt att detta album går att lyssna på, det finns saker jag väldigt gärna sett att de gjort annorlunda men i stort fungerar albumet bra och min generella bild blir därför lätt positivt.

Allt är dock inte hundraprocentigt vilket gör att jag ibland skulle velat ta fram sågen och kapa en aning, det hade kunnat bli väldigt mycket bättre om de hade skippat några element som skär sig med resten av materialet. Det är helt enkelt hyfsat bra, det fungerar att lyssna på även om det inte är något som kommer att skriva musikalisk historia, åtminstone inte vad mig anbelangar. Avslutningsvis: de tycks inte gilla zigenare vilket är märkligt med tanke på hyr mycket metalfolk tycks gilla sådana.

HHHHHHH