Kirk
Masquerade

James T Kirk på maskerad? Inte för att karaktären på omslaget påminner sådär värst mycket om den uråldrige kaptenen mest känd för sin oförmåga att visa känslor och tala sammanhängande. Kanske är det Spock på omslaget? Vem det än är så är det bandet Kirks andra album som går under namnet Masquerade vi har att göra med, ett band från Schweiz med medlemmar från diverse andra band bland annat hyfsat välkända Godiva. Och det produceras av Dennis Ward, vad kan gå fel?

Dennis Ward är en lysande producent och det han pillar på brukar bli väldigt bra, så också produktionen för Kirks album. Elva spår av melodiös metal, med tonvikt på medryckande refränger och keyboardmelodier. Det är väldigt tongivande keyboards på detta album, ganska anonym sångare dock vilket kan ses som lite negativt. Inte så mycket variation under de femtiofyra minuter som albumet pågår. Det låter i stort som en typisk Wardproduktion, välgjort, snygg ljudbild och inte mycket att anmärka på där. Samtidigt är det ganska anonymt stilistiskt och kan därför göra det lite svårt för bandet att synas. Närmare femtiofem minuters speltid är lite väl tilltaget, de hade kunnat korta ned det hela ganska mycket om de ville.

Masquerade är ett ganska bra album men känns för anonymt för att verkligen gripa tag i mig och det flyter mest bara förbi utan att jag tar till mig speciellt mycket av det. Antagligen är den ganska bleka sången kraftigt bidragande till detta, kanske är bristen på låtar som får en att haja till anledningen till detta. Visst är det en trevlig lyssning och jag måste erkänna att albumet är ganska starkt, jag gillar speciellt arrangemangen och den snygga användningen av keyboards. Men som jag var inne på nyss, det griper ändå inte tag i mig, jag kan gilla att lyssna på det men det är inte bandet jag tänker på när jag ska välja vad jag ska lyssna på eller någon gång. Ett sådant där album som egentligen är för bra för att bara falla i glömska men som ändå kommer att görs just det. Det känns lite för mycket som gammal skåpmat för att verkligen glänsa, det är lite synd för att det låter så bra.

Över tio års väntan, jag vet inte om det var värt det för den som nu väntade. Inte för att jag hört debuten men detta album känns tyvärr för mycket som ett i mängden. Time är bästa spåret, riktigt grym melodi här, kul låt men tyvärr tror jag inte att detta album kommer att ta dem någonstans och det känns lite trist för känslan är ändå att de har något speciellt men att de inte lyckas ta fram det. Kul album men inget mer.

HHHHHHH