220 Volt
Walking in Starlight

Det är inte varje dag det i e-mailboxen dyker upp band från mina hemtrakter, 220 Volt härstammar från Frösön, Östersund om man ska tro Wikipedia och det är ju inte speciellt långt från var jag befinner mig. Detta är deras första alster på ett bra tag, de har dessutom hittat sig en ny sångare och förstås åldrats ett antal år sedan sin storhetstid och skivbranschen har förstås också ändrats avsevärt sedan deras senaste album såg dagens ljus, det var 1997 trots att bandet då splittrats redan 1992. Nu är de alltså tillbaka och promenerar i stjärnljus med ett snyggt skivomslag taget av en kompetent fotograf också från trakten.

Musikaliskt tycker jag det kan beskrivas som lite av ett hopkok av melodiösa rock-/hårdrocksstilar med hintar av AOR, arenarock, klassisk hårdrock och allt däremellan. Ett väldigt varierat album som definitivt känns kortare än den timme det tar att spela sig igenom det. Schysst produktion, ofta bra drag och bra sång, bandet har definitivt klarat transaktionen till en ny tid bättre än flera av de gamla band Frontiers har väckt från de döda. Tretton är antalet låtar på albumet och de känns alla relativt fräscha samtidigt som vi känner igen den klassiska rockmusiken, de bjuder också på ett bra musikaliskt djup som gör att man inte direkt omedelbart tröttnar på vad man får höra.

Det är ett album som fått snurra ett antal gånger i skivspelaren och ett som jag gärna spelar om och om igen för att jag tycker att det är riktigt bra. Det finns många låtar här som rycker med, som känns som kompetenta hitlåtar som borde få lite speltid på radion och uppmärksamhet bland musikfansen. Kanske finns deras namn fortfarande i medvetandet his folk så att det drar upp intresset lite. Personligen har jag sedan tidigare ingen som helst relation till detta band men detta album kan definitivt beskrivas som en ögonöppnare och om tid någon gång finnes ska jag kolla upp vad de gjort tidigare.

Det är ett imponerande album och det är inte väldigt enkelt att plocka ut något som står ut över det andra, det är tretton högklassiga spår helt enkelt. Dock kan jag väl inte lämna av utan att nämna titelspåret som öppnar albumet, andra spåret System Overload, Stranded, Get Me Out, Burning Heart, och kanske någon fler. Definitivt ett underhållande album som jag gärna lyssnar på, funkar också grymt bra som bilmusik eftersom det är så lät att ta till sig. Och ändå tröttnar jag inte trots över 20 genomspelningar, kanske blir jag lite tvångsmässig ibland när jag ska recensera musik. Jag ser inget direkt negativt med detta album och kan varmt rekommendera den till alla som uppskattar bra musik.

HHHHHHH