The Safety Fire
Mouth of Swords

Brittiska The Safety Fire är tillbaka med sitt andra album, det första hade en fisk på skivomslaget. Ett skivomslag som dessutom var snyggt, detta skivomslag är inte snyggt. Jag gillade också debuten, de många spännande utflykterna djupet och allt det där. En debut som lovade massor och nu kommer nästa kapitel, frågan då är förstås om de lever upp till löftet debuten avgav. Omslaget lovar ju inte mycket, Mouth of Swords är inte heller en lika intressant titel som Grind the Ocean. Men bandet är mer moget och har till viss del satt sin ton i och med debuten så frågan är hur långt de kommit, om de tagit steget från väldigt bra till alldeles fantastiskt.

Inledande titelspåret har samma komplexa riffande, samma sång som varieras mellan vrålande och klarsång med många spännande växlingar, som vi såg i debuten. Det är intrikat, klurigt, dramatiskt och fyllt av spännande små utflykter att fördjupa sig i under lyssning. Ljudbilden är lite mer mogen och sammanhållen än debuten, lite mer som ett sammanhängande album men ändå samtidigt nästan lika varierad som debuten. Det hörs att det tänkts mer på helheter när låtarna skrivits. Produktionen är riktigt bra, det är en snyggt balanserad produktion, det hörs att bandet kan sin sak och att de nog tagit ett steg framåt inom väldigt många områden. En sak det också är, är återhållet, speciellt i jämförelse med debuten. Det är som att många inslag som skulle varit med på debuten valts bort för att främja helheten, inte som att de längre tar med häftiga idéer om de inte har en plats i deras idé kring hur låten ska vara.

Det är inte ett album du bara lyssnar på en gång och sedan avfärdar eller tar till dig, det är för komplext för att bara ge en genomspelning. Det kan antagligen tyckas en aning krångligt för vissa lyssnare, men där finns mycket att upptäcka och man bör bli mer välvilligt inställd efter att ha lyssnat ett par gånger. Det är också definitivt ett mycket välgjort album, det finns inget som känns direkt fel med det förutom att det inte är i närheten av debuten kvalitetsmässigt. Det är märkligt eftersom detta album känns mer moget och som att det är ett steg framåt inom i stort sett alla områden, förutom ett. Jag tycker att detta album är för tillrättalagt, för ansträngt och för mycket tänkt att vara en mer sammanhängande variant av musiken de erbjöd på Grind the Ocean.

Förutom det inledande första spåret tycker jag att detta album rakt igenom är markant sämre än Grind the Ocean som jag recenserade förra året. Det är dock knappast ett dåligt album, det är bra men det är långt ifrån det album jag hoppades att jag skulle få höra. Jag hoppas verkligen att kreativiteten vi hörde på första albumet kommer tillbaka för annars riskerar detta band att bara bli ett band som upprepar sig själva i album som alltid kommer att vara något sämre än det föregående trots att det är mer genomarbetat.

Jag tycker att Mouth of Swords är som Grind the Ocean utan själ och utan entusiasm. En ny version av Grind the Ocean skapad av en kommission, det fungerar men kan aldrig vara lika bra som när själ och hjärta läggs ned i musiken utan att riktigt tänka på alla konsekvenser. Musik är sällan bra utan en känsla av spontanitet och detta känns som ett album som är helt tillrättalagt för att passa in i en mall. The Safety Fire låter bra och de låter ungefär som på förra albumet men någonstans på vägen tappade de bort det som gjorde det första albumet riktigt bra.

HHHHHHH