Stryper
Second Coming

Kristna förkämpar i metallägret, i kamp med den andra sidan, kanske djävulsnissarna som försöker sprida sin pest till världen vill säga. Stryper är kanske ett av de mest kända metalbandet inom den kristna sekten om man ska tro vad jag kunnat gräva upp på internet. Personligen har jag inte hört bandet tidigare men detta album innehåller nyinspelningar på fjorton av deras klassiska låtar samt två nya och bandet påstår att de nya inspelningarna är fantastiska och att de i vissa fall är bättre än originalen, jag antar att vi får ta dem på orden för att jag känner dem som sagt inte. Jag brukar undvika band med religiösa budskap eftersom kristendom, judendom, islam, hinduism och andra religioner och motsättningar både inom och mellan dem är skälet till alla konflikter och alla problem i världen. Nu har jag dock fått detta album så låt mig lägga min motvilja mot religiösa fanatiker åt sidan och se på det musikaliska.

Det handlar om glammetall eller melodiös rockmusik med medryckande refränger och med en sångare som håller till i de högre registren rent vokalt, sångaren imponerar inte då hans röst irriterar och liksom skär genom märg och ben, nästan att han låter som en smådjävul vilket han kanske inte vill med tanke på att en låt heter To Hell With the Devil. Musikaliskt i övrigt är det hyfsat, varken bättre eller sämre än mycket annat man får höra i avdelningen medelmåtta som Frontiers släpper. Produktionen är också någonstans mitt i skalan, ljudbilden är som man kan förvänta sig vilket betyder att det inte är något som vare sig förskräcker eller imponerar. Hyfsad variation på albumet även om speltiden är lite i längsta laget när den når över timmen med marginal. Annars finns det inte så mycket att säga, glammetall, med medryckande refränger och melodier knappast något unikt eller överraskande.

Det finns flera saker som jag inte gillar med religion och religiös musik och när vi kommer till spår där de sjunger om hur fantastisk Jesus är så blir det både nedlåtande och predikande och sådant vill jag inte lyssna på. I många fall är dock lyriken acceptabel och flera av låtarna är okej men ingen av dem är riktigt bra. Jag tröttnar snabbt på detta album när jag lyssnar, kanske på grund av den långa speltiden, kanske på grund av sångarens hjärtskärande röst som kan få även den tappraste krigare att vilja begå självmord för att slippa tortyren. Det kanske är lite orättvist att beskriva det så, så dålig är han faktiskt inte men inte fan sjunger han bra denna korsriddare, jag undrar om han har koll på hur många människor som orättfärdigt dödads i Jesus och den kristna gudens namn. Nåväl, jag måste säga att på det hela taget är detta ett medelmåttigt album, inget som imponerar men egentligen inte heller något som avskräcker alltför mycket förutom kanske det religiösa och att det mesta av albumet är gamla låtar som en fanatiker redan hört förr. Visst, det finns två nya spår också men de är inte värda att ödsla pengarna på om du redan har de gamla albumen.

Vill du lära känna Strypers musik? då är detta album definitivt ett bra alternativ. Vill du spendera din tid på imponerande och bra musik? då finns det väldigt många bättre alternativ bland album som släppts i år. Ett medelmåttigt album helt enkelt.

HHHHHHH