Player
Too Many Reasons

För eoner sedan, när dinosaurier fortfarande var den dominanta djurtypen och jorden bestod av endast en kontinent, släppte Player sitt senaste album Spies of Life som inte genererade något större genomslag i sauropodflockarna. I koda har ingenjörerna på Frontiers lyckats hitta DNA som de genom lite fyndig genetisk kodning lyckats skapa ett levande band utav, jag fick det förklarat av John Hammond i en liten tur på denna förhandsvisning av en nyskapande park med sedan länge utdöda djur och innan vi såg den hade han på vägen från helikopterplattformen sagt: ”welcome to Jurassic Park!”

Musikaliskt kan vi väl säga att dessa levande fossil har att erbjuda ganska välsvarvad melodiös rockmusik av det tamare slaget, inte mycket tyngd och inte mycket energi. Det rockar inte alltför mycket kanske man kan beskriva det som, produktionen är också något ganska förbryllande för även Frontiers dåliga album brukar vara mycket väl producerade men detta album har hyfsat produktion och i jämförelse med mycket i genren känns ljudbilden faktiskt ganska beige. Ska man dessutom ta hela turen genom denna dinosauriepark till album får man förbereda sig på en lång sådan för de fjorton spåren albumet har att erbjuda kräver att du lyssnar en hel timme. Och det är en timme utan mycket till variation förutom tolfte spåret Kites som känns mer lämpat för ett italienskt power metalalbum än för ett album som av vissa kallas AOR.

Jag måste säga att detta album på många sätt känns lika lyckat som första testturen i Jurassic Parkfilmen, ett gäng no-shows och sedan fullständig katastrof. Egentligen är väl ingen låt överdrivet dålig men albumet som helhet känns seeeeeeeeeeeegt och inte speciellt bra heller. Ingen låt sticker egentligen ut, förutom Kites men det är främst för att den inte känns som att den hör hemma på detta album. Jag skulle nog helst beskriva detta album som ett tråkigt sådant och jag skulle nog råda Player att ge upp för trots att de inte gjort något på decennier lyckas de ändå inte åstadkomma vare sig spelglädje eller energi och inte ens produktionen får de till.

Det finns inte alltför många anledningar till att införskaffa detta album, det är en enda lång gäspning och väntan på att få gå vidare till nästa album. Inte ett dålig album kanske men det är ack så tråkigt och det är inte mycket bättre än dåligt om jag ska vara helt ärlig. Kort och gott: dinosaurierna dog ut för många miljoner år sedan och det finns ingen anledning att ens försöka återuppliva dem, detta dinosauriealbum ändrar knappast den åsikten.

HHHHHHH