Loch Vostok
V: The Doctrine Decoded

Det är alltid tråkigt att komma med sin recension så här långt efter att skivan släpptes, men det är inte alltid det kan hjälpas. Att få en recension sent är trots allt ändå bättre än att inte få en alls, i synnerhet när man är positiv till skivan.

Jag hade inte lyssnat särskilt många gånger på 'V: The Doctrine Decoded' förrän nu i mars och april, trots att jag fick den i somras. Om någon nu skulle undra varför så beror det på att det först tog slut med min flickvän (så då var man inte allt för inspirerad) och därefter hade jag ton av arbete i mina andra åtaganden. Det första jag gjorde när detta började lugna sig var inte direkt att ta tag i de äldsta skivorna jag inte recenserat, utan de aktuella, men nu har jag hunnit lyssna in mig tillräckligt på Loch Vostok och jag måste säga att det är en betydligt bättre skiva än vad jag minns den som från de första 2-3 gångerna jag spelade den precis efter jag fick den.

Skivan är 56 minuter lång och är fördelad på 11 spår, vilket är en ganska lång skiva och regelbundna läsare vet att jag sällan tycker särskilt bra om detta. Skivan tillskriver sig någon form av progressiv extrem metall och skivomslaget känns som någon form av frimurarsymbol i all sin röda enkelhet. Bandet kommer från Sverige (Uppsala, närmare bestämt) och detta är femte utgåvan från bandet, men den första som når mig måste jag skamset erkänna. Av alla progressiva dödsmetallband jag hört måste jag dock säga att Loch Vostok genast slår sig in bland de mest intressanta.

Tempot är i huvudsak högt och varierar en hel del genom låtarna. Skivan är tung och hård med både en hel del element från metalcore och allmänt dödsmetalldunkande. Därutöver domineras skivan av keyboards som både bidrar med harmoniska stämningsinslag likväl som en förstärkning av gitarrtyngden. I vissa spår blir dessa keyboards rent av vackra och låter de bara bli att spela de andra instrumenten allt för hårt blir hela dessa låtar väldigt sköna att lyssna på. Det är dock långt ifrån de enda låtarna som är sköna att lyssna på.

Produktionen med ljudkvalité, mixning och allt det där låter lika tätt som en akvarietank fylld med späckhuggare och även om skivan är ganska lång med de där 56 minuterna jag nämnde tidigare tycker jag de behåller intresset ganska bra hela vägen igenom dessa. Mycket av musiken är varierad och, även om det inte är överdrivet mycket, även en aning spretig med mycket som pågår samtidigt och väldigt lite som går i linje med allt det andra både i och mellan spår. Bandet säger sig sakna fasta strukturer och bara sätta ihop vad än de får för sig och det låter faktiskt lite som att det kan vara sant. I vissa spår går de nästan ett steg för långt med sitt fritänkande men det låter ändå bra och av någon anledning känner jag att det här är människor som tänker precis som mig - visst finns det en viss form av anpassning till att det ska vara bra även för andra än dem själva, men den finns där bara för att det är så det känns bäst för dem själva. Många kommer definitivt gilla dessa raka rör, andra kommer känna att de vill ha både det ena och det andra men jag tror ända sättet de kommer få sin vilja igenom är om bandet själva vill ha den inriktningen. De tackar nog inte nej till att nå fler fans, men inte på bekostnad av deras konstnärliga integritet och kreativitet.

'V: The Doctrine Decoded' tycker jag visar prov på en oerhörd musikalisk mognad. Ett band som med denna femte skiva visar att de är ett av de mest intressanta banden i sin genre. De riktiga toppbetygen är inte alls långt borta!

HHHHHHH