Band:
Teddy Möller – Lead vocals, guitars
Jimmy Mattson – Bass, vocals
Niklas Kupper – Guitars, vocals
Fredrik Klingwall - Keyboards
Lawrence Dinamarca - Drums
Discography:
2004: Dark Logic
2006: Destruction Time Again!
2009: Reveal No Secrets
Guests:
Info
Recorded at Blueflame Productions
by Teddy Möller
Mastered at Great Scot! Audio
by Lawrence Mackrory
Released 2011-09-23
Reviewed 2011-10-19
Musikaliskt är det ett spann från ganska extremtungt till rätt trallvänligt, låtarna kombinerar vrålsång med vråksång och klarsång. Låtmaterialet är dessutom väl varierat, till och med är det varierat i låtarna så bandet har onekligen tagit fasta på det där med att variera sig. De har dessutom lyckats få till en mycket bra produktion och albumet låter bra rent ljudmässigt vilket känns som ett måste med tanke på den potentiella spretighet de har att handskas med. Dystopium är nästan 52 minuter lång och har elva spår, om du handlar lite på iTunes finns det ett bonusspår om de anser att de spår som finns är för få.
Jag måste säga att Dystopium inte är ett album som kommer att få mig att revidera mina tilltänkta topplistor för 2011, det har alldeles för många brister och även om det finns mycket positivt med albumet så känns det mest som att det bara passerar utan att göra något direkt intryck. Det bästa med albumet är produktionen, ljudbilden är riktigt bra och det finns ett gäng bra melodiösa partier att ta till sig av. I övrigt är det dock ett intetsägande album, det har ingen riktig musikalisk inriktning utan känns som en rutinprodukt av något avdankat pensionärsband, jag hör ingen hunger eller brinnande vilja att skapa fantastisk musik och det leder till att jag inte gärna lyssnar på vad de har att säga. Det finns några grejer här och där som tillfälligt fångar mitt intresse men generellt känns det bara som att det är lite ljud som bara passerar förbi, ungefär som mötande bilar i trafiken, det bara passerar, om det nu inte blir en krock vilket inte Loch Vostok lyckas med att skapa.
Jag ska väl säga som så att det är inte så att jag tycker att de är dåliga eller så, deras musik är hyfsat bra och fungerar nog alldeles utmärkt som bakgrundsmusik eftersom den trots sin spretighet ändå lyckas låta ganska sövande. Om du är dragen åt det lätt progressiva extremare hållet kanske detta faller dig i smaken, för min del känns det mest som schysst bakgrund. Riktigt bra produktion men det saknas riktigt bra låtar att backa upp den.
Dessutom sänks albumet av att det har en lite väl lång speltid med en bit över femtio minuter, det kan knappast sägas ligga bandet till fördel. Och på det hela taget känns det som man letar efter det positiva eftersom ljudbilden är så bra som den är, och när man letar efter det positiva verkar man fastna lite i vissa negativa föreställningar och sedan plötsligt innan man vet ordet av är allt slut och du ställer dig lite frågande vad det var du nyss spelade igenom. Ingen låt har satt sig det minsta och det finns ingenting jag direkt förknippar med albumet, på ett sätt känns det lite grann som Korea, välgjort och bra men sterilt och uttryckslöst.
Så slutligen: Loch Vostoks Dystopium är ett okej album egentligen, det spelas igenom utan att lämna något större avtryck efter sig. Därav ett betyg i mitten av skalan.
HHHHHHH
