Band:
Dave Cestaro - Bass
Camillo Colleluori - Drums
Antarktica and The Wintermoon Orchestra - Keyboards, Orchestrations
Nick Savio - Guitars
Fabio Lione - Vocals
Discography:
Hollow Haze (2006)
The Hanged Man (2008)
End of a Dark Era (2010)
Poison in Black (2012)
Guests:
Rick Altzi
Info:
Recorded at Remaster Studio in Vicenza, Italy
Mixed by Sascha Paeth at Gate Studios in Wolfsburg, Germany
Released 2013-09-10
Reviewed 2013-09-14
Links:
hollowhaze.com
myspace
scarlet records
Den känslan är densamma när jag lyssnar, det är samma power metal med lite progressiva och symfoniska inslag som i grund och botten är ganska typisk power metal. Välproducerat och snyggt framfört, precis som senast och det är med en viss känsla av déjà vu jag närmar mig albumets slut. Visst Fabio låter annorlunda än bandets förre sångare men skillnaden blir ändå mindre än vad man tror mellan de två albumen. Fabio låter inte bättre än förre sångaren, inte heller sämre så det känns som att de bytt från en sångare till en i stort sett lika bra sångare.
Med närmare 55 minuter musik tycker jag att de tar i lite väl mycket och jag tröttnar mot slutet, inte bara för att albumet är långt och ganska lite varierat utan också på grund av att jag hört så mycket musik som denna att det faktiskt blir lite svårt att engagera sig i det. Det finns inga direkta brister i albumet, allt är kompetent utfört och många som gillar power metal med progressiva inslag kommer säkert tilltalas av detta album. Jag tycker dock att det låter för mycket som bandets förra album och att det har för lite av riktig kvalité och originalitet för att kunna utmana det bästa genren har att erbjuda. Man kan säga att det är ett ganska fegt album där de satsar på säkra kort och att satsa på säkra kort kan aldrig leda till riktig storhet.
Om ni gillade Hollow Hazes förra album kommer ni med all sannolikhet gilla även detta album, dock är jag tveksam till att bandet kommer att vinna över några nya fans med vad de erbjuder på detta album. Det är ett bra men samtidigt ganska intetsägande album som saknar en del (som till exempel ett distinkt hitspår som griper tag i mig som lyssnare) för att verkligen nå de högre höjderna. Helt enkelt en solid insats från Hollow Haze, ett bra album varken mer eller mindre.
HHHHHHH