Holy Knights
Between Daylight and Pain

Heliga knektar, det får en osökt att tänka på sköldar med inskriptioner, uråldriga myter, odödliga knektar och förstås piskor och flotta hattar. När man tittar till skivomslaget kan man dock komma att tänka på italienare och deras känsla för det dramatiska, ett band som vi inte sett något av sedan debuten som släpptes 2001. Bandet splittrades kort efter debutalbumet och återförenades för en kort tid sedan, och nu får vi se bandets andra album ett decennium efter debuten. Trions nya album har fått namnet Between Daylight and Pain och jag gillar speciellt försäljningspunkterna för albumet där man talar om Symfonisk power metal när den är som bäst och ett verkligt melodiöst mästerverk. Det är onekligen den stora trumman de slår på för att sälja detta album.

Omslaget och logotypen vittnar om symfonimetall av den klassiskt italienska skolan och de tär väl inte direkt en osann beskrivning av bandets musikaliska inriktning. Det är hederlig power metal med symfoniska undertoner och de traditionellt medryckande refrängerna och dubbeltrampen som vi brukar få av italienska band. Men det är egentligen inte av den klassiska Rhapsodyinspirerade skolan, det symfoniska är lite nedtonat från Holy Knights och de har även blandat in lite traditionella progressiva keyboards i sin musik vilket skapar en ljudbild som kan nämnas vara kanske lite mer åt Labÿrinth eller Vision Divine än Rhapsody men ändå inte. Det är åtta spår som bjuder på en del variation och drama över en tid av strax över fyrtio minuter, dessutom är det snyggt producerat med än väldigt bra ljudbild. Det blir aldrig för dramatiskt men inte heller för litet utan albumets ljudbild är perfekt balanserad mellan det dramatiskt symfoniska och det lite mer traditionellt power metalliska. Det måste definitivt sägas att det låter som att Holy Knights vet hur man knåpar ihop ett album.

Between Daylight and Pain är en lyckad comeback för Holy Knights, men den är inte bara det utan det är också ett bra album som är roligt att lyssna på med åtta trevliga låtar som även är ganska minnesvärda. Det är ett album som äter sig in i ens medvetande med sina medryckande låtar, trevliga melodier och en skön känsla av underliggande spänning. Kanske inte så mycket smärta dold i det musikaliska landskapet men det är ett ganska spännande äventyr dessutom, ett äventyr väl värt att underhålla sig själv med en stund.

Det kanske inte är det mest originella jag hört i musikväg men samtidigt trampar det inte på i samma hjulspår som många andra av de symfoniska banden då det symfoniska inslaget är lite mer nedtonat och har fått ge utrymme för lite progressiva inslag som skänker albumet ett djup som inte alltför många av dessa power metalband kan stoltsera med. Lyriska teman innefattar inte heller tomtar och troll utan verkar handla om helt vanliga saker, saker vi ser runt omkring oss i vår vardag.

Till sist måste jag konstatera att Between Daylight and Pain är ett riktigt bra album, ett som jag kan rekommendera för dig som gillar power metal och för dig som gillar den symfoniska metallen.