Death Wolf
II: Black Armoured Death

Jag klarade faktiskt att sitta igenom hela 'II: Black Armoured Death' utan att vilja ta livet av mig, så sjukt stor framgång för Death Wolf med detta album! Efter att ha fått mig att trycka ner deras betyg under betygsskalan med bandets första album, då som Devil's Whorehouse, fick sig bandet faktiskt hela två poäng med sitt första album som Death Wolf. Den gången tyckte jag albumet var riktigt jävla uselt och kunde inte spela den från start till slut en enda gång utan paus någonstans mitt i men detta är det bästa jag någonsin hört bandet och det med råge dessutom!

Det är första albumet på Century Media, första albumet efter Regain, och kanske har skivbolagsbytet gjort bandet gott, därför att 'II: Black Armoured Death' är både mer melodiöst och påhittigt än sin föregångare. Låtarna känns också överlag bättre med både en högre högsta nivå och högre lägsta nivå. Det bör dock påpekas att bara för att det är det behöver det inte betyda att det är bra, med tanke på att annat som ligger över deras tidigare högsta nivå inkluderar saker som cancer, diarré och mjältbrand och vad som ligger mellan deras tidigare högsta och lägsta nivå vill ni inte ens veta. Men det är faktiskt inte ett så tokigt album detta och det förvånar mig väldigt mycket. Jag hade nästan förväntat mig att behöva hoppa från skivan mellan varje spår för att orka ta mig igenom den, men det gick både första och andra gången att spela igenom den i ett svep.

Musiken rör sig om någon form av black metal, oftast ganska seg och långsam med ett alldeles för ihålig ljudbild som gör att bandet inte alls känns särskilt tunga eller hårda. Då och då hittar de ett lite högre tempo, men som ett brev på posten tappar de då också i kvalité, med tanke på att musikerna förmodligen inte är några genier även om det låter hyggligt så länge de håller nere tempot. Sången är dock rent kraxande och inte alls särskilt roligt att lyssna på. Maelstorm som kraxnisse kallar sig borde verkligen se över sitt yrkesval, även om spår 3 (Lord Of Putrefaction) sjungs med något som låter någorlunda likt klarsång delvis och detta låter faktiskt acceptabelt

Jag skulle inte sträcka mig så långt att jag vill kalla Death Wolf bra eller egentligen ens godkända men det är det bästa det här bandet hittat på enligt mig och det är acceptabelt. Det går att lyssna på utan att man tappar livslusten och det går att lyssna igenom hela skivan i ett sträck, även om jag nog hellre skulle spendera motsvarande tid med att lyssna på dragspelsmusik om jag ska vara helt ärlig (och det har jag tyvärr varit tvungen att göra - det var inte särskilt roligt, så förvänta er inga mirakel av Death Wolf). Skivan i sig är kanske intressant för fans av black metal och de som gillat Death Wolf eller deras föregångare Devil's Whorehouse tidigare. För hårdrockaren som föredrar band som Hammerfall, Sabaton, Iron Maiden och Accept är det nog däremot fortfarande ganska ointressant att lyssna på Death Wolf, men det är om inte annat ett steg på vägen.

HHHHHHH