Spår
1. Oceans Turn To Blood
2. Wicked One
3. Speak The Name Of The Dead
4. The Cult Of Death
5. Werewolf
6. Demons Of The Flesh/Tight White Ropes
7. Shadows Never Change
8. Smell Of The Ancient Ones
9. Face The Master
10. Werewolf Nation
11. Snakes Out The Mouth Of Hell

Band:
Valentin Maelstrom - vocals
Morgan Håkansson - bass
Hrafn - drums
Makko - guitar

Diskografi:
Revelation Unorthodox (2004)

Släppt 2009-05-11
Recenserad 2009-05-12

Länkar:
devilswhorehouse.com
myspace
Blooddawn
regain

Bara trummorna höjer betyget och ett betyg på noll poäng är vad Caj recenserade detta bands tidigare alster till i Hallowed under papperstiden. Det märkliga är att detta är första skivan från bandet sedan dess, ett band som för övrigt har den lustiga fantasin att döpa sig efter en låt från bandet Misfits. Visst finns också likheter mellan Misfits och detta svenska horrorpunkband åtminstone när det gäller vilken genre de representerar.

Som jag sade så är detta band ett spännande skräckpunkband med metalliska influenser och de härstammar från Sverige. Punkigt förstås med simpla riff och genretypiska element men det är lite tyngre och med låtar som avhandlar lite mer skräckiga teman än den mer vanliga punkrocken. Sången är av det lite mörkare slaget med lite mer släpigt tempo än den reguljära punksången så vi kan med gott samvete statuera att detta är punk av ett lite annorlunda och skräckigare slag.

Inledande spåret Oceans Turn to Blood är faktiskt ett spår som lovar gott för denna skiva och jag får inte alls känslan av att den är så usel som Caj sade att den första var. Det är lite svårt att få en bra känsla för hela denna skiva eftersom det känns mycket som att den kommer och går i etapper, den är mörk och den är ljus om vart annat och mitt intryck blir splittrat. Shadows Never Change är ett coolt spår som är det bästa spåret på skivan och faktiskt är ett riktigt bra spår, men i övrigt är resten av skivan ganska splittrad, bak och fram och upp och ned, vilka uttryck du nu än vill ta till dig.

Nu har jag avslöjat en del om vad jag tycker om denna skiva, intrycken är splittrade och jag har svårt att veta vad jag verkligen tycker men det finns onekligen bra spår som Shadows Never Change och avslutande spåret som tydligen inte har något titel men det är bra i alla fall. Resten av spåren är väl, tja, de finns där och de är varken bra eller dåliga egentligen vilket förstås leder till att denna skiva får ett betyg på den undre halvan men undgår definitivt en sågning eftersom den är mycket bättre än så.

Nu kanske inte skräckpunk är min sak, men jag är väldigt öppen för musik och kan hylla allt från Katy Perry till Agathodaimon eller något annat populärt till obskyrt mörkt likaväl, allt beror på om det faller i smaken eller icke. Därför kan jag anses mycket kvalificerad att recensera detta även om skräckpunk inte är min huvudgenre. Devils Whorehouse har för det första ett töntigt namn att arbeta emot och det faktum att de tagit namnet från en låt av ett annat band (om de nu gjort det) är inte direkt till deras fördel heller och de kan knappast beskyllas för att vara nyskapande, unika eller spännande. Nej detta band har inte mycket som talar till deras fördel. Trots alla dessa mindre positiva sidor bandet har finns där ett par bra låtar och det faktum att ingen låt är dålig är förstås positiv.

Nåväl för att inte göra detta mer förvirrande än min känsla för denna skiva lämnar jag det vid att detta är en okej skiva men det är knappast en skiva som gör något för den samlade musikskatten i världen.

HHHHHHH

Skivbolag - Regain Records
Tre liknande band - Misfits/Acid Drinkers/
Poäng: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm