Band:
Erik Jacobson - Guitars
Olle Ekman - Vocals
Janne Jaloma - Drums
Sebastian Myron - Guitars
Kammo Olayvar - Bass
Discography:
Internal Demons (2009)
Elite (2012)
Guests:
Info:
mixed by Jonas Kjellgren
Released 2013-09-13
Reviewed 2013-08-19
Det låter finskt, det låter som att det skulle vara melodiös finsk dödsmetall. Det känns som att det har mer gemensamt med band som Kalmah och Children of Bodom än med de vanliga göteborgsbanden. Det är melodiöst, samtidigt tungt och lite aggressivt. Låtarna har också relativt bra variation över de elva spåren. De känns relativt kompetenta i sitt låtmakande och de har också vett att inte överbelamra albumet med massor av minuter vilket jag alltid uppskattar hos ett band. Keyboards har en ganska prominent roll i bandets musikaliska stilistik, det är intressant och det fungerar dessutom oftast ganska bra hos dem. Sångaren är en ganska typisk modern dödsmetallsångare, en ganska bra sådan men ska man vara kritisk så har inte bandet alltför mycket nyskapande att erbjuda, annat än modern dödsmetall av ganska finsk stil. Välproducerat är definitivt något man beskriva det som.
Passion for Infinity är ett briljant spår och det är albumets absoluta höjdpunkt, det byggs kring en riktigt snygg keyboardmelodi och spåret är både minnesvärt och fantastiskt. Det är sedan bara det problemet att förutom det spåret så är det ganska platt, låtarna är bra men det är ingenting som glänser och ingenting som sticker ut i en genre som sedan länge är ordentligt mättad. Så för min del kan man välja att köpa Passion for Infinity och skippa resten av albumet. Inte för att jag tror att man ångrar om man införskaffar albumet som helhet och får ett lysande spår och tio bra spår, det är definitivt underhållning hyfsat värd pengarna. Speciellt för den som är fanatiker av den melodiösa finska dödsmetallen, eller göteborgsdöds.
Ett bra album, egentligen inget superspeciellt men tack vare Passion for Infinity ett album jag nog då och då ändå kommer att välja att spela. Samtidigt kan man ju inte undgå att fundera lite, varför kunde inte hela albumet vara som det bästa spåret? om bara hälften hade varit det hade jag definitivt givit Deals Death sex poäng för detta album men nu är bara ett spår av den kvalitén så en poäng i mitten känns mest lämplig, om än med en del mersmak.
HHHHHHH