Black Rose
Turn on the Night

Med en karriär som varat över 20 år är det lite märkligt att Black Rose inte fått fram fler skivor än de tre som finns i deras diskografi. Helt handlingsförlamade har de dock inte stått under alla dessa år även om det känns som ett band som gått lite på halvfart. Den nuvarande uppställningen har spelat tillsammans i fem år och detta är deras första utgåva sedan dess. 'Turn On The Night' har de döpt sin skapelse till och det är klassisk hårdrock i lite tyngre utförande med en hes sångare - grundernas grundläggande koncept när det kommer till hårdrock.

Black Rose tycker jag känns som urtypen av hårdrock spelad enligt konstens alla regler. Det är inte direkt okonventionellt eller banbrytande någonstans och låtarna, stilen med mera känns igen. Det är lite mästarnas mästare över det hela - inte att en massa idrottsstjärnor buntas ihop i ett lyxhus på en medelhavsö och kämpar mot varandra, men det bekanta som kommer tillbaka och gör upp igen. Ta lite Motörhead, lite AC/DC, lite Kiss, lite Aerosmith, lite Thin Lizzy, lite Twisted Sister och lite Whitesnake så har du en hel drös av referenser att luta dig mot. Det låter inte som en blandning av dessa men stilen dessa legender har återfinns definitivt i Black Rose.

Egentligen känner jag ingenstans på vägen att jag har särskilt kul då jag lyssnar på 'Turn On The Night'. Bandet spelar väl hyfsat bra och låtarna är rätt hyggliga, det är inte det som är mitt problem. Istället känner jag bara att det borde låta ännu bättre om man ska spela musik som denna idag. På något sätt tycker jag att alla dem banden jag räknade upp ovan, liksom ett antal fler än dem, har satt standarden för denna typ av musik och att då komma så här fyrtio år senare och låta som Black Rose gör på 'Turn On The Night' - det imponerar inte på mig. Problemet är att det låter alldeles för kantigt och billigt och inte på långa vägar tillräckligt eget. Jag känner ingenstans att plagiaten är uppenbara mot något annat band jag hört, men att bara inte låta som ett plagiat på ett annat band är i min värld inte samma sak som att ha något eget för man kan fortfarande blanda ihop det med snarlika band när det inte sticker ut mer än så här.

Nu är ju jag ingen större fantast av den här musiken över huvud taget så kanske ska ni som gillar den här typen av "klassisk" hårdrock inte lyssna på mig ändå, men oavsett om ni gör det eller inte tycker jag att ni ska vara medvetna om att Black Rose knappast revolutionerar hårdrocksmarknaden eller sätter sin egen prägel på den ens. Men de spelar musiken ganska hyggligt och jag har definitivt hört sämre tolkningar av den. Så på det hela ganska okej, men ett svagt godkänt är allt jag kan sträcka mig till.

HHHHHHH