Blaak Heat Shujaa
The Edge Of An Era

40 1/2 minuter spelar Blaak Heat Shujaa igenom på fem spår. Snittid alltså drygt åtta minuter per spår och tre av dessa fem spår är också strax över åtta minuter. Ett spår är ungefär 5 1/2 och den längsta låten är nästan 10 1/2 minuter. Att det här är ett band som gillar att göra långa låtar tycks inte vara mycket till diskussion om och kanske är det bra för bandets fans som väljer nedladdningslösningar eftersom man då oftast betalar enhetspris per spår och inte per minut. Att bandet sedan inleder skivan med ett minuten långt talat intro kan man kanske se lite som "vill ni skänka oss någon krona extra får ni gärna göra det - men det är inget spår ni måste ha".

Psykotisk rock verkar sprida sig från den amerikanska västkusten likt en pandemi just nu. Det verkar vara den nya "innegenren" där borta just nu och band som vill spela denna typ av musik som inte kommer därifrån bör, som Blaak Heat Shujaa, genast ta sig dit om de vill nå sin maximala potential. Här finns rätt producenter, rätt inspelningsstudios och rätt gästmusiker att beblanda sig med, vilket Blaak Heat Shujaa tagit tillvara på när de sammanställt denna andra fullängdare. Denna trio har sitt ursprung i Frankrike och Paris, men genom att förflytta sig till amerikanska västkusten känns det som de kommer få helt andra möjligheter än vad debuten gav dem. Jag har själv inte hört särskilt mycket från debuten, men denna andra skiva låter i alla fall stundtals rätt spännande även om låtarna ganska ofta tenderar att fastna i lite väl långa passager (vilket kanske är väntat med dessa låtlängder).

Psykedelisk rock är en genre som kan tyckas vara en aning svår att göra på ett nyskapande sätt och historiskt är det väldigt få band som de senaste 30-40 åren slagit igenom i genren. Detta är en genre som var klart populärast under 60-talets andra hälft då hippierörelsen och droger var folks två favoritsysslor. Musiken som blev populär då var skapad av människor på samma nivå och marknaden för människor med dessa värderingar och intressen idag är naturligtvis något mindre (varför den fått fotfäste nu på amerikanska västkusten kanske säger mer om amerikanska västkustenmen än musiken i sig) men musiken har ändå inte förändrats nämnvärt. Psykedelisk rock 2013 är inte överdrivet långt ifrån den som var så populär för ca 40 år sedan och Blaak Heat Shujaa är inte överdrivet olik något av detta heller - varken psykedelisk rock på 60-70-talet eller 2013. Det låter helt enkelt sådär lagom psykedeliskt så som vi lärt att psykedeliskt låter.

Det jag tycker är mest synd med skivan är att de saboterar hela den stämning de är på väg att bygga upp under skivans första 1 3/4 minuter när de kommer 50 sekunder in i andra spåret och skoningslöst bara dödar tempot på skivan med ett knivhugg. Jag tycker inledningen låter väldigt lovande, men så fort de dödar tempot en bit in i The Obscurantist Fiend (The Beast Pt. I) så gör de ett sår som är väldigt svårt läka. De försöker och ca 20 minuter in i skivan börjar det kännas som att jag kanske kan förlåta dem för att den våldshandling de gör på sin egen musik där i början. Men det är inte för att de hittar på något extra bra där ca 20 minuter in, utan för att jag helt enkelt i all denna ångestframkallande rundgång av toner glömt bort det.

Stundtals låter det ganska bra, stundtals är det extremt repetitivt och ibland liksom maler det på i passager som inte kommer någonstans över huvud taget. Det gemensamma för alltihop är att bandet gör ett bra jobb med framställandet av det, problemet med det är att mycket av det är rätt ointressant. Tyvärr kan jag inte påstå att något av dessa spår är utmärkande bra eller ens bra därför att nackdelen med att ha så här långa låtar är att det också lätt smyger in en hel del skräp i dem och det har det tråkigt nog gjort i Blaak Heat Shujaas låtar på denna skiva. Överlag fungerar det rätt okej, men topparna uteblir och ärligt talat saknar jag en hel del för att känna mig hänförd.

Gillar du psykedelisk rock eller bara att saker flyter på som i ett elektriskt hav med många starka färger och lite sammanhängande vettigt? Ja, då är nog detta en skiva för dig. För alla andra? Ja, det fungerar definitivt att lyssna på, men extatisk blir i alla fall inte jag över det.

HHHHHHH