Winter's Verge
Beyond Vengeance

Senast Winter’s Verge släppte ett album var det rasande vinter och temperaturer närmandes minus 40°C vilket är ganska kallt, nu var det fortfarande kallt när de släppte sitt album, nästan som vid vinterns inträde med omkring nollgradigt och lätt snöfall. De gillar onekligen vintern cyprioterna i detta band som förstått vitsen med att ha välgjorda skivomslag vilket de haft på båda deras album jag recenserat. Detta är det tredje albumet kvintetten släpper, fjärde kan det vara om du räknar den självfinansierade debuten från 2006 vilket inte skivbolaget verkar göra. De ska med detta nya album som går under namnet Bortom Hämnd i översättning, söka lite en lite tyngre inriktning med sin musik. Precis som tidigare är det RD Lipakis som skött om spakarna och som kompetent producent torde han vara en garant för att åtminstone den sidan ska vara väl fungerande. Lustigt är också att bandet turnerade 2011 med Stratovarius, ett band de påminner mycket om, faktum är att bandet låter väldigt finskt i sin framtoning, tänk just Stratovarius, Sonata Arctica, Dreamtale eller något annat finskt power metalband.

Storslaget, pampigt och episkt kan man faktiskt beskriva inledningen av detta album som och faktum är att man kan beskriva hela albumet så. De har sin bas i power metal av finskt snitt som de sedan kryddar med lite symfoniska undertoner, deras ledstjärna verkar dock hela tiden vara att utgå från något väldigt melodiöst. Den underliggande ljudbilden påminner mycket om den Sonata Arctica hade på sina tidigare album, om du känner till den, jag kan inte beskriva det bättre än så men eftersom vi har en widget nedan som du kan använda för att höra alla låtar kanske inte jag behöver beskriva mer heller eftersom du kan ju alltid ta dig ett smakprov. Det är dock inte bara storslaget utan ibland blir det ganska litet när bandet krymper sin ljudbild till vad som kan tyckas vara för en mindre arena och över de elva spåren får vi en ganska starkt varierad ljudbild. I jämförelse med 2010-års Tales of Tragedy känns detta lite mer äventyrligt, lite tyngre och lite mer varierat och bättre producerat.

Senast det begav sig saknade jag en hitlåt och bekände mig som ganska oinspirerad av vad Winter’s Verge hade att erbjuda, idag är de problemen definitivt adresserade eftersom inledande Cunning Lullabies är ett starkt lysande hitspår som jag kan lyssna på om och om igen, det är ett sådant där riktigt väl genomarbetat power metalspår som får en att stanna till och bara lyssna. Och som om det inte vore nog med det inledande spåret så kommer en kavalkad med spår av större kaliber än de vi fick på föregångaren och däribland dessa spår finns flera som etsar sig fast i mitt medvetande. Med den variation vi får blir dessutom de 53 minuterna albumet fortgår ganska händelserika då musiken hela tiden har en riktning och det aldrig stagnerar, tänk att så små förändringar kan göra så stor skillnad på totalintrycket för jag trodde inte 2010 att nästa album från dessa cyprioter skulle hålla en klass som denna men tänk vad kul det är att bli överraskad.

Beyond Vengeance visar Winter’s Verge från den bästa sidan, det betyder storslaget, pampigt, medryckande, melodiöst och alldeles lysande det är verkligen ett riktigt bra album väl värt att rekommendera till alla som uppskattar så kallade episk power metal. Kanske årets största positiva överraskning så här långt, så jag lyfter på hatten och säger: tack Winter’s Verge för era sluga vaggvisor.