Band:
George Charalambous - Vocals
Stefanos Psillides - Keyboards
Harry Pari - Guitars
Miguel Trapezaris - Bass
Chris Ioannides - Drums
Diskografi:
Another Life...Another End (2006)
Eternal Damnation (2008)
Info
R.D. Liapakis (producer)
Släppt 2010-01-29
Recenserad 2010-02-08
Länkar:
wintersverge.com
myspace
massacre
För att återspegla till namnet kan jag konstatera att det nog ändå är relativt passande med tanke på hur finskt detta band faktiskt låter. Jag trodde ända till jag letade fram fakta om detta band att de var från just Finland. Jag har onekligen ändå en litet gott öga för finsk metall där band som Sonata Arctica, Stratovarius och Dreamtale för att nämna några verkligen bra band från vårt grannland i öst.
Så vad innebär ett finskt sound egentligen? Ja, finskt! Väldigt melodiöst och vintrigt kan man beskriva det som, egentligen är det väldigt svårt att klä i ord men finsk metal, speciellt power metal, har i grund och botten någonting som skapar det där finska soundet. Tysk power metal är svårt att särskilja eftersom i stort sett all power metal låter just tysk, förutom de finska banden, har ni hört något av Sonata Arctica, Dreamtale, eller Stratovarius har ni en rätt bra aning om hur de låter. Skivan är dessutom producerad av Mystic Prophecys R.D. Lipakis, och med god vilja kan vi kanske ana en viss likhet med nämnda grekiska band också men det är med god vilja.
Jag får dessa skivor som podcasts så jag har oftast ingen aning om något förutom bandnamn, skivtitel och låttitel och det kanske är positivt för att jag tror att jag hade fått en mer positiv inställning till bandet av deras rätt snygga skivomslag som också vittnar om äventyr och mod. Musikaliskt kanske vi inte kan se riktigt samma mod, eller äventyrslusta men jag kan finna en del element av detta under de femtiotre minuter som skivan fortlöper.
Längden på skivan som jag kort berörde i stycket innan känns väldigt mycket på gränsen, jag tror faktiskt det skulle mås bra av att plockas bort en låt ur låtlistan, vilken vill jag dock inte nämna eftersom jag har lite svårt att välja.
Jag gillar musiken på den här skivan, låtarna är sköna och fungerar väl att lyssna till. Jag kan inte plocka ut något favoritspår från de elva på skivan. Det finns inget spår som sticker ut och blir det där du repeterar ett par gånger medan du lyssnar. Detta är ett faktum jag finner för negativt i de flesta fall, så även i detta. Winter’s Verge skulle behövt skapa en sådan där hitlåt som kan få lyssnaren att välja skivan eller bara få någon att vilja köpa skivan.
Trots avsaknaden av hitlåt får denna skiva ett betyg just i mitten eftersom det är bra musik, starka spår med bra flyt och bra refränger. Produktionen lyfter starkt fram de fina melodierna och styrkan i låtarna. Tales of Tragedy är en fin skiva helt enkelt.
Så Winter’s Verges andra skiva är en stark sådan men den är samtidigt en skiva som saknar det där lilla extra. Tales of Tragedy är bra, den saknar dock en hitlåt, något som kan göra att Winter’s Verge kan börja lyfta sig över massan.
Mer kan jag inte komma på, det är ingen inspirerande skiva.
HHHHHHH