Recension Mystic Prophecy - Ravenlord 2011

Grekisk-Tyska Mystic Prophecy med sin patenterade Dark Heavy Power Metal är tillbaka och precis som vanligt har de valt en kort och koncis titel på sitt nya album, Ravenlord som kanske fritt kan översättas till Korpherre vilket förstås skulle göra denne till chef över den klassiska korpen som nu lyckligtvis inte längre finns på samma ort som oss. Ett distinkt omslag har de fått på sitt sjunde album också, Tysklands tyngsta power/heavy metalband som de marknadsförs som. Inte kanske en helt tokig beskrivning med tanke på att få europeiska power metalband är lika kraftfulla som den mystiska profetian. Vi på Hallowed uppskattade Fireangel, deras tidigare album som fick en finfin fempoängare men vi får väl se vad de lyckas skrapa ihop till betyg denna gång, vi brukar trots allt vara ganska snåla med betygen i våra bedömningar.

Musikaliskt är det väldigt tung power metal och egentligen är kanske de tre liknande banden en aning miss men de kommer faktiskt från någon pressinformation i samband med Fireangel, alternativt från någon sida där vi hittade information om det albumet och jag orkar inte ändra länkningar och så vidare. Jag skulle vilja säga att vi till listan över liknande band också kan addera band som Wizard, Paragon, Lord Volture med flera då det är väldigt kraftfull power metal vi får från Mystic Prophecy. Tungt så det förslår men ändå med en väldigt tydligt melodiös inriktning och medryckande refränger, R.D. Lipakis som sjunger i bandet har en enorm styrka och pondus i sin röst vilket gör att bandet särskiljer sig väldigt mycket från ditt vardagliga europeiska power metal band, inga falsetter eller finstämda sångpartier här bara råstyrka. Produktionen är en typisk Lipakisproduktion, tänk er en ljudbild i stil med Eldritchs A Portrait From the Abyss Within, eller från Fireangel för all del, FireForces album från tidigare i år ligger produktionsmässigt ganska nära också. Jag tycker att vi kan tänka oss Fireangel och sedan tänker vi oss ett steg till, en utveckling i produktion som på varje punkt är lite bättre än Fireangel. Jag tycker ljudbilden på detta album är så perfekt en ljudbild kan vara för ett album av denna genre, jag tror faktiskt att det är omöjligt att få till en bättre ljudbild. Ravenlord har elva spår där ett är ett bonusspår för digipakutgåvan men som en vänlig gest fick vi det spåret också, så 40 eller 44 minuter beroende på om du gillar digipak eller inte. Jag tycker att denna sektion kanske spårade ur en aning och blev lite lång så för att sammanfatta en massa text i ett fåtal ord: Kraftfull melodiös power metal, kan sägas vara en logisk uppföljare till Fireangel.

Så ljudbilden är suverän och de bygger vidare på Fireangel som vara riktigt bra, då så, då finns det väl bara ett att göra, sex poäng? Nja, jag har debatterat med mig själv vilka poäng jag vill ge detta album, det är helt klart bättre än Fireangel men är det samtidigt en så stark förbättring och också ett så pass stor utveckling från Fireangel att det motiverar ett sådant betyg? Dessutom är steget upp till de allra högsta betygen väldigt långt och det ska vara näst intill prefekt för sex eller sju poäng hos oss. Jag har trots allt get Coronatus 6-5-5 på grund av att deras album är riktigt bra men bjuder inte direkt på något nytt annars om de två som följde Porta Obscura kom före hade de fått betyget sex och med Ravenlord råder ingen tvekan om att en sexa hade känts väldigt korrekt om den hade kommit före Fireangel men de är stilmässigt inte så långt ifrån varandra och då blir det inte lika enkelt. Det är inte så enkelt att beskriva processen heller uppenbarligen men det kanske ger en insikt i att vi inte bara lyssnar på ett album en eller två gånger och sedan sätter ett betyg, det finns många parametrar att ta hänsyn till innan ett betyg sedan delas ut.

Men när jag sitter och lyssnar på den ena fullträffen efter den andra frågar jag mig ändå om det är möjligt att göra power metal som är bättre än detta, och svaret är tudelat, Freedom Call kan för att de gör det på skämt och dessutom spelar de inte riktigt i samma dimension rent stilmässigt då Freedom Call är mycket mer melodiösa. Jag tror nog att tillsammans med Sonata Arctica och Freedom Call har nog Mystic Prophecy med sina två senaste album vuxit fram som en av de starkaste inom kraftmetallen. Och nej, det kan inte bli något annat betyg än sex poäng, det här är ett så bra album där alla elva låtar, inklusive Ozzycovern sitter lika träffsäkert som ett av mina normala dartkast, det vill säga riktigt snyggt i mitten eller på trippel-20.

Mystic Prophecy har allt på detta album, riktigt bra låtar, en GRYM sångare, kraft, energi och de vet dessutom att de ska sluta i tid. Hatten av för RD och hans manskap och detta album, definitivt en av årets höjdpunkter.

HHHHHHH

Mystic Prophecy Ravenlord

Mystic Prophecy
Ravenlord