Band:
R.D. Liapakis Vocals
Markus Pohl guitars
Constantine guitars
Connie Andreszka bass
Steve Dittrich drums
Diskografi:
2002: Vengeance
2003: Regressus
2004: Neverending
2006: Savage Souls
2007: Satanic Curses
2009: Fireangel
Info
Produced by R.D Liapakis
Mixed by Fredrik Nordström
Släppt 2009-05-22
Recenserad 2009-05-30
Länkar:
mysticprophecy.net
myspace
Video
massacre
Så enligt Massacre kommer nu metallen leva vidare när Mystic Prophecy åter har en komplett laguppställning, till skillnad från hur metallen skulle dö när herr G och den andre lämnade bandet. Personligen tror jag inte att avsked från någon av periferifigurerna kan påverka så mycket, det finns alltid någon huvudperson bakom det hela och denne någon är fortfarande kvar i bandet så själen finns fortfarande kvar.
Musikaliskt ligger detta band i det så kallade power metallfacket, ni vet det dör som förhandlade fram så stora framgångar under tidigt 2000-tal men sedan har de blivit överkörda av starkare makter. Dark Heavy Power Metal säger Massacre att det rör sig om, nåväl metal är det definitivt och kanske mörkt och power och så vidare. Musiken har en väldigt melodiös grund men med tunga gitarrer och intressant riffande. På ett sätt typiskt genren med kraftfulla refränger och passande verser allt sammanpackat med klockren produktion. Så brukar power metal låta och så låter även Fireangel till viss del, en del låtar bjuder på ett sound som är lite djupare än så.
Jag måste säga att jag aldrig riktigt gillat Mystic Prophecy för att jag alltid tyckt att de är rätt trista och inte har haft någonting egen att visa upp för mig som lyssnare. Dock har de på denna skiva hittat ett nytt sound, inte långt från sitt gamla sound men ändå tillräckligt nytt och fräscht för att väcka mitt hittills frånvarande intresse för bandet och deras musik. Produktionen här är inte lika polerad som tidigare skivor och känslan är geniun och inte så tillrättalagd som bandets tidigare material, tidigare har de varit anonyma och trista men nu har de stigit fram ur skuggorna och hittat ett passande sound och en känsla i musiken som inte funnits tidigare. Plötsligt har Mystic Prophecy vaknat till liv och gått från anonym bakgrundsmusik till musik som förtjänar en plats i rampljuset, om så bara för en kort stund.
Redan från inledande Across the Gates of Hell inser jag att detta är något nytt och fräscht och inte samma gamla skåpmat. Därefter flyter det på med snygga låtar innan ett spår som heter To the Devil I Pray omkullkastar alla tvivel jag någonsin kunnat ha kring detta band. Den sistnämnda är en så grym och stark låt att den ensam höjer skivan ganska mycket och som att det inte skulle vara nog, de följande spåren är också grymma innan skivan åter varvar ned lite på slutet. Det är lite grann som det där mytiska perfekta histogrammet inom fotografering, ni vet där det börjar lågt i skuggorna för att ha en puckel kring midtonerna innan allt sänks till samma höjd i högdagrarna, enkelt och väl beskrivet va?
Nåväl, jag måste säga att det varit riktigt intressant att lyssna till denna skiva som faktiskt är en alltid planerad skiva som väljs före andra promoskivor vid lyssning, vilket alltid kan ses som ett positivt betyg och det är verkligen någonting Mystic Prophecy förtjänar eftersom Fireangel är en grym skiva och titelspåret är passande och det näst bästa spåret på skivan, jag tror att en skiva som heter To the Devil I Pray skulle sälja dåligt i USA, men det kan jag förstås inte säga säkert.
En brinnande ängel som kommer med mystiska profetior och folk som ber till djävulen och har döden under kontroll är vad du kommer att finna om du väljer att gå på skattjakt hos din skivhandlare (om sådan finner på din ort) eller internetskivförsäljare eftersom det är den bästa som släppts på ett tag nu. Köp den!
HHHHHHH